Ett hem utan böcker

Fredagsenkät från Dark Places

2012-02-10T11:12:00.002+01:00

En liten enkät jag hittade hos Helena:

Vad läser du just nu?

Banquet for the Damned av Adam Nevill.

Bokens första mening:

"It is a night empty of cloud and as still as space."

Hur fick du tag på boken (köpt/lånat, etc)?

Köpt. Det kan ha varit på SF-bokhandeln men troligare är att jag köpt den på nätet. Den har stått i hyllan ett tag...

Vad tycker du så här långt?

Språket är ganska tungt, faktiskt. Eller så är det jag som är van vid lättlästa YA-böcker. ;) Men den är bra, so far. Efter 150+ sidor har det faktiskt börjar hända saker också.

Vad tänker du läsa sedan?

Det lutar åt Juggernaut av Adam Baker, eftersom jag velat läsa den sen jag läste Outpost i oktober. Och den kom från Book Depository igår. (Tyvärr i ett irriterande storpocketformat.)

Moar books!

2012-02-08T11:01:00.000+01:00

Det går att förhandsbeställa böcker på bokrean på både Adlibris och Bokus. Farligt! Jag har förhandsbokat tio - nedbantat från 16 - böcker på Bokus (samtliga är engelska pocketböcker, vilket är det enda som är värt att köpa på rean) för sammanlagt 210 spänn, samt en bok om stickning på Adlibris. En icke-reabok (om virkning) följde också med, men den hade samma pris som reaboken så det blev ganska billigt ändå.

Men alltså

2012-01-31T15:46:00.001+01:00

Här hittar man en spännande ny bok på Fantastic Fiction och så FINNS den inte på Book Depository?! Vad är det för sätt, va?

Alison Littlewood - A Cold Season.

Cass is building a new life for herself and her young son Ben after the death of her soldier husband Pete, returning to the village where she lived as a child. But their idyllic new home is not what she expected: the other flats are all empty, there's strange graffiti on the walls, and the villagers are a bit odd. And when an unexpectedly heavy snowstorm maroons the village, things get even harder. Ben is changing, he's surly and aggressive and Cass's only confidant is the smooth, charming Theodore Remick, the stand-in headmaster. Not everyone approves of Cass's growing closeness to Mr Remick, and it soon becomes obvious he's not all he appears to be either. If she is to protect her beloved son, Cass is going to have to fight back. Cass realises this is not the first time her family have been targeted by Theodore Remick. But this time, the stakes are immeasurably higher...

Ska jag bli tvungen att köpa den från Adlibris alltså?

Order confirmation

2012-01-30T21:57:00.000+01:00

Nu när man har fått lön (två dagar efter alla andra eftersom jag är en sån där kommunalanställd människa...) så passar det ju att köpa några böcker. Jag hade iofs en liten shopping spree igår: en topp på Indiska, ytterligare en topp (prickig!) på KappAhl och byxor från Lindex, samt två Blu-rayfilmer (Black Swan och Inglorious Basterds) på Hemmakväll, men inga böcker.

På väg hem till mig från Book Depository är allså Juggernaut av Adam Baker, författaren till briljanta YA-skräckisen Outpost, samt Dark Rising av Greig Beck, andra boken om elitsoldaten Alex Hunter (jag läste första boken, Beneath the Dark Ice, nyss och den är så underbart over the top! Det är så tydligt att Greig Beck själv vill vara den här fantastiska superhjälten som Alex Hunter har blivit pga att han överlevt en kula i hjärnan, det är Mary Sue så det skriker om det. Eller, jo, Alex har vissa drawbacks, men de är petitesser i sammanhanget. Jag måste verkligen skriva om den snart).

Inte för att jag behövde fler böcker eller så.

Sånt man gör

2012-01-30T21:14:00.000+01:00

Vi bygger om på jobbet. Idag kom hantverkarna och började riva. Torsdag, fredag och idag har vi rusat omkring som skållade råttor för att bygga upp en ny, provisorisk receptionsdisk inne i själva biblioteket (den riktiga disken, som ska rivas och byggas om helt, ligger precis utanför i entrén) där den egentligen inte får plats, men där två verksamheter ska samsas i två månader. Det blir spännande!

Läser gör jag i små snuttar på lunchen, nu senast ungdomsboken Revolvern av Marcus Sedgwick. (Det roliga med den är att författaren är britt men boken utspelar sig i Kiruna...) Bra var den hur som helst. Hemma däremot läser jag inte, för jag har istället hittat en ny hobby, nämligen virkning. Så i helgen har jag suttit framför tv:n och virkat på en halsduk. =) Nej, jag gillar inte ljudböcker, så det är inget alternativ.

Nå ja, jag har ändå lyckats läsa sju böcker den här månaden - inte mycket med tanke på januari... 2008? då jag läste 18 böcker, men jag har insett att jag aldrig kommer nå upp till såna höjder igen.

Ja och nej

2012-01-21T23:04:00.001+01:00

Bokstävlarna skriver en lista på sånt hon lockas av och sånt hon avskräcks av i böcker. Här är min.

Yay!
arktisk miljö
postapokalyps
larger than life-hjältar
monster
underjorden
psykologisk thriller
steampunk
arkeologi
historiska miljöer
äventyr
dystopi
pusseldeckare
ordlekar
quirky sense of humour

Usch!
diskbänksrealism
romantik
mustiga skrönor
skämskuddevarning
glittrande vampyrer
new age-flum
kursiva mördare
grå vardag
våpiga kvinnor
våpiga män
fettfobi
chick lit
omotiverat våld, för att visa hur GALEN skurken är
våldtäkt

Caitlin Moran - How To Be a Woman

2012-01-20T15:36:00.001+01:00

Så. Jä*la. Bra. Det är egentligen det enda jag kan säga om How To Be a Woman - eller, jo, det finns mer, men ovantående är egentligen det enda viktiga. How To Be a Woman är Caitlin Morans (som jag inte hört talas om förrän jag snubblade över hennes bok på The Book Depository, och sedan glömde bort tills Dark Places-Helena annonserade att hon börjat läsa boken) feministiska stridsskrift/självbiografi som tar upp viktiga ämnen som den första mensen, kroppsbehåring, förlossningar, kändisar och killer shoes. I dubbel bemärkelse.

Ibland blev jag visserligen äcklad (för att citera en vän som lånat boken: "jag är helt för att man ska testa nya saker, men mens är inte något jag ens kommer att överväga att testa". Moran föreslår att man borde smaka på sitt mensblod...), främst i kapitlena från hennes barndom som jag ändå så totalt kan relatera till. Inte för att jag var äldst av 8 syskon osv. men känslan av missanpassning är densamma. Och jag kan säga att historien om hennes första förlossning kan uppfattas på två sätt: av barnlösa som "jag kommer ALDRIG skaffa barn" och av mammor "min förlossning var ju inte alls så hemsk som jag hela tiden tyckt".

Anyways. Helena skriver mycket bättre om How To Be a Woman än jag nånsin kan göra, så gå och läs hennes recension istället. Eller, ännu hellre, läs boken.
"So, are you a feminist? Hahahaha. Of course you are."

Hemma igen

2012-01-16T19:50:00.000+01:00

Hemkommen från Stockholm och endast en bok rikare: The Unseen av Alexandra Sokoloff, naturligtvis inköpt pga Helenas recension. Jag hittade ett par andra böcker på SF-bokhandeln samt The English Bookshop men min budget är ganska stram just nu så jag undvek att köpa dem.

Förutom The Unseen har jag bara köpt te, chips (som åts upp i helgen) och smoked paprika på The English Shop. Mycket modest shopping alltså.

Annars: ölfika/middag med delar av Stockholms #boblmaf på Honey Honey i fredags samt shopping, lunch på Vapiano och spelkväll på lördagen (vi spelade Ticket to Ride, lite som Risk fast roligare) och som avslutning en lättsam komedi: Jiddra inte med Zohan, egentligen en film som jag borde hata men ändå gillar. Ungefär som Dodgeball.

Den eviga bokpackningsfrågan

2012-01-11T18:40:00.000+01:00

Dags att flaxa iväg söderut igen över helgen, och frågan om vilka böcker som ska följa med dyker återigen upp. Eftersom jag bara ska vara borta i ungefär två dygn så tar jag med mig två böcker (man måste ju ha en extra om den första skulle vara dålig). Änglamakerskan, som jag läser mest för att se om Läckbergskan kanske förbättrats sen Isprinsessans dagar, är en biblioteksbok och kommer därför inte på fråga. Det lutar åt Greig Becks Beneath the Dark Ice och Adam Nevills Banquet for the Damned. Båda är dessutom med på min alfabetsutmaningslista.

Fanny Ambjörnsson - Rosa : den farliga färgen

2012-01-09T19:30:00.002+01:00

Det här med rosa har diskuterats länge på bloggar, i media och lite varstans där genusförespråkare och genusmotståndare möts. Fanny Ambjörnsson har nu skrivit en hel bok om hur vi förhåller oss till rosa och den lustiga kulturella idén vi har om att feminint = dåligt och maskulint = bra. För let´s face it, att klä en pojke i rosa är samma sak som att göra honom till bög... enligt många pappor. Det är nästan alltid pappor, av nån anledning.

Många, särskilt urbana, akademiskt bildade medelklassmänniskor i 30-årsåldern (de där som döper sina barn till Svante, Helmer och Kerstin, så att de redan som spädbarn verkar vara 58 år och arbeta som revisorer) skulle aldrig nånsin klä sin dotter i rosa eftersom de då riskerar att uppfattas som lågavlönade, kedjerökande 20-somethings med vargtröjor och mjukisbyxor med ordet "sexy" på röven (de där som döper barnen till Kevin och Melissa, internationella namn som passar på vilken amerikansk truck stop som helst), de som aldrig har hört talas om könsroller men uppfyller dem på pricken. En flicka i rosa är, enligt de normer som finns, söt, snäll och prinsessig, hon leker försiktigt (gärna med dockor - det är ju viktigt att flickor är omhändertagande!), kan inte leka tre (det vet ju alla...) och är i största allmänhet "normal". Just på grund av detta är det viktigt att bryta normen; klä dottern i blått, ge henne traktorer och verktyg, uppmuntra henne att klättra i träd och smutsa ner sig osv.

Men. Hur många gör tvärtom? Hur många tillämpar kompensatorisk uppfostran (eller kompensatorisk pedagogik, om man vill svänga sig med fina ord), som jag lärt mig att det heter av Lady Dahmer - en mycket klok kvinna, även om jag inte alltid håller med allt hon skriver. De flesta, även jag, har ett instinktivt motstånd mot att klä en pojke i rosa. En pojke i rosa blir mobbad; han är feminin och riskerar, naturligtvis, att bli bög. Jo, för det är självklart färgvalet som avgör! Detta har naturligtvis att göra med att det feminina är klassat som lägre stående än det maskulina (se bara på Språkrådets tjusiga lilla nyord "tjejsamla"...) - nej, jag vet, så ÄR det ju faktiskt INTE. Nähä. Varför får kvinnor lägre lön då, och varför är det så hemskt att pojkar har rosa?

Kompensatorisk uppfostran, att som förälder kliva in och vidga de där könsrollerna som barn pressas in i - så att tjejer får vara starka och ta plats, medan killarna får vara sårbara, mjuka och omhändertagande - är ett rätt mycket större åtagande än att bara köpa en rosa tröja till lille Svante. Men den rosa tröjan är en början, och just det faktum att vi lite till mans (kvinns) får nervösa ryckningar i ögat av tanken betyder att det är dags nu. Mer rosa till grabbarna! Mer glitter, fluff och tyll också, för den delen. Flickorna har fått vara könsöverskridande länge nu; det är ingen som höjer på ögonbrynet åt en femårig flicka i en blå tröja med spindelmannen på. Eller jo, vissa gör det, men inte alls lika många som hajar till när de ser en femårig pojke i ballerinakjol och glitternagellack. Lustigt, med tanke på att rosa länge var en stark färg för män, associerad med mod och krigiskhet. Spröda små flickor däremot passade bättre i ljuvt blått. True! Långt in på 1900-talet, dessutom.

Anyways! Ambjörnsson sluter sig till att förälskelsen i/avståndstagandet från rosa har att göra med både kön, ålder och klass. Alla flickor förväntas gå igenom den rosa fasen innan de börjar skolan, så rosa associeras med barnslighet. Och med femininitet, förstås. Och dålig smak - för när barn gillar något så gillar de det MYCKET, i vulgärt ockh blingat överflöd. En vuxen som gillar rosa betraktas alltså som infantil, feminin/svag, vulgär, eventuellt också lågutbildad och mindre sofistikerad. Den som vill bli betraktad som vuxen, kompetent och intelligent gör bäst i att undvika rosa.

Inte konstigt att det finns aktivistgrupper som gör sitt bästa för att återerövra den rosa färgen. Inte heller konstigt att det finns rörelser som Pinkstinks, som bland annat motsätter sig könsuppdelningen på barnavdelningarna i klädaffärer. Rosa är en så laddad färg att hela bloggkrig kan baseras på "fel färg till fel kön" - föreställ er att nån skulle få 200 ogillande kommentarer för att hen förklarade att hen tänker klä sitt barn i grönt. Nä, just det.

Railsea

2012-01-09T15:26:00.002+01:00

Ny bok av China Miéville på g! Railsea utkommer i maj och verkar vara en mer ungdomsbetonad bok än hans 3-4 senaste.

"On board the moletrain Medes, Sham Yes ap Soorap watches in awe as he witnesses his first moldywarpe hunt: the giant mole bursting from the earth, the harpoonists targeting their prey, the battle resulting in one’s death and the other’s glory. But no matter how spectacular it is, Sham can’t shake the sense that there is more to life than traveling the endless rails of the railsea—even if his captain can think only of the hunt for the ivory-colored mole she’s been chasing since it took her arm all those years ago. When they come across a wrecked train, at first it’s a welcome distraction. But what Sham finds in the derelict—a kind of treasure map indicating a mythical place untouched by iron rails—leads to considerably more than he’d bargained for. Soon he’s hunted on all sides, by pirates, trainsfolk, monsters, and salvage-scrabblers. And it might not be just Sham’s life that’s about to change. It could be the whole of the railsea."

Kan vi säga Moby Dick? ;)

Jag förhåller mig ändå lite sval - har inte ens läst klart Embassytown som kom ut förra våren, trots att jag förhandsbeställde den och allt. Kanske borde göra det innan jag köper Railsea... (Tyvärr tyckte jag att Embassytown var lite i tråkigaste laget.)

Läst 2012

2012-01-06T12:58:00.004+01:00

Katarina Johansson - Badskumt : gifterna som gör dig ren, fräsch och snygg
Fanny Ambjörnsson - Rosa : den farliga färgen
Caitlin Moran - How To Be a Woman
Greig Beck - Beneath the Dark Ice
Thomas Hedlund och André Persson - Godis åt folket
Agatha Christie - Korten på bordet
Marcus Sedgwick - Revolvern

Gott nytt år!

2011-12-31T23:59:00.003+01:00

Årets som gått, i korthet

2011-12-31T12:00:00.002+01:00

2011 har inte varit det bästa i läsväg för min del, faktiskt tror jag att jag aldrig läst så lite som nu. 73 lästa böcker och av dem är 14 omläsningar. Den senaste månaden har jag också mest läst facklitteratur - populärvetenskaplig sådan eller debattböcker - vilket jag tycker är mer lättsmält än skönlitteratur i många fall.

Alltså.

Böcker lästa: 73
Varav omläsningar: 14
På engelska: 14

Barn/ungdom: 9
Deckare: pinsamt många. (30).
Fakta (eller åtminstone inte skönlitteratur): 10
Graphic novels: 2
Romaner: 5
Science fiction: 1(!)
Skräck: 8
Vad jag klassat som steampunk: 1
Thrillers: 3
Äventyr (ex. Clive Cussler): 4

Så jag läser fortfarande mest deckare. Hur går det till?

Årsbästa, utan inbördes ordning:

Michelle Paver - Dark Matter
Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren - Cirkeln
Charlie Higson - Fienden
Shaun tan - Ankomsten
Dmitrij Gluchovskij - Metro 2033
Adam Baker - Outpost
Sarah Langan - The Missing

Fandom ID

2011-12-30T22:08:00.000+01:00

Blev lite tråkigt Human i de flesta fandoms. Men å andra sidan är det Humans som är mest versatile - alver, till exempel, må vara tusentals år gamla och visa som tusan men människor har så många fler valmöjligheter... Är förstås extra nöjd med Ravenclaw, Vulcan och The Doctor, och det är ju trevligt att vara Human och inte Cylon just i Battlestar Galactica. Vem vill vara en brödrost liksom?

Hittades hos Glory Box.

Alfabetsutmaning 2012

2011-12-30T16:30:00.006+01:00

Jag tänkte lägga upp utmaningen lite annorlunda den här gången genom att välja ut tre titlar (om jag har så många olästa, är det färre än tre skriver jag upp alla) på varje bokstav och läsa minst en av dem. Allt utöver det är ren bonus.

A
Aaronovitch, Ben - Rivers of London
Ali, Ayaan Hirsi - En fri röst
Angelou, Maya - I Know Why The Caged Bird Sings

B
Bebris, Carrie - Pride and Prescience: Or, A Truth Universally Acknowledged
Beck, Greig - Beneath the Dark Ice - check!
Brooks, Max - Världskrig Z: En muntlig historik över zombiekriget

C
Carriger, Gail - Soulless
Castillo, Linda - Sworn to Silence
Chabon, Michael - The Yiddish Policemen´s Union

D
Degen, Michael - Alla var inte mördare : en barndom i Berlin
Donaghy, Bronwyn - Alla dessa små bevis på vår vänskap

E
Eco, Umberto - Gårdagens ö
Eggert, Pål - De döda fruktar födelsen
Evans, Justin - En mörkrädd pojke

F
Fitzgerald, F. Scott - The Great Gatsby
Flynn, Gillian - Dark Places
Frost, Toby - Space Captain Smith

G
Gentle, Mary - Grunts
Gibbins, David - The Gods of Atlantis
Gibson, William och Sterling, Bruce - The Difference Engine

H
Hakelius, Johan - Döda vita män
Higson, Charlie - The Dead
Holt, Anne - 1222 över havet

I
Indridason, Arnaldur - Mörka strömmar

J
Jackson, Shirley - The Haunting of Hill House
Jakalas, Inger - Nördsyndromet
Jungersen, Christian - Undantaget

K
King, Laurie R. - The Moor
King, Stephen - Under the Dome
Koontz, Dean - The Funhouse

L
Lagerlöf, Selma - Körkarlen
Langan, Sarah - Audrey´s Door
Lugovskaja, Nina - Jag vill leva: en skolflickas dagbok under Stalintiden

M
Mavrikakis, Catherine - Himlen i Bay City
May, Peter - The Black House
Moran, Caitlin - How To Be a Woman - check!

N
Nadel, Barbara - Förstenad
Nevill, Adam - Banquet for the Damned
Niffenegger, Audrey - Själens osaliga längtan

O
Oksanen, Sofi - Baby Jane
Ormes, Nene - Udda verklighet
O´Dell, Tawni - Avvägar

P
Penney, Stef - I vargars följe
Peters, S. M. - Whitechapel Gods
Pyper, Andrew - The Killing Circle

Q

R
Reeve, Philip - Larklight
Reichs, Kathy - 206 Bones
Riggs, Ransom - Miss Peregrine´s Home for Peculiar Children

S
Scarrow, Alex - A Thousand Suns
Stephenson, Neal - Cryptonomicon
Summerscale, Kate - The Suspicions of Mr. Whicher

T
Theroux, Marcel - Far North
Thomas, Rhys - On the Third Day
Tidhar, Lavie - The Bookman

U

VW
VanderMeer, Jeff - Veniss Underground
Vonnegut, Kurt - Slaughterhouse-5
Williams, Conrad - One

X

Y
Young, Moira - Blood Red Road

Z
Zeh, Juli - Fritt fall

Å
Ä
Ö

Julinspirerad enkät

2011-12-28T16:16:00.000+01:00

Har du fått några böcker i julklapp i år?

Inga skönlitterära, men en kakbok (som förmodligen är amerikansk eller brittisk - eller åtminstone inte svensk, eftersom författaren pratar mycket om kakor som man packar ner i barnens lunchlåda). Många lovande recept innehöll den iallafall.

Har du gett bort några böcker i år? Vilken/vilka och till vem?

Tre bilderböcker till syskonbarnen: Mamma Mu läser, Hur du kör konstiga bilar och Halvan och rymdskeppet.

Hann du läsa nånting under julhelgen, och vad i så fall?

Jo då, jag läste ut Susan Mausharts Nedkopplad, Lisa Bjurwalds Europas skam och Fatima Bremmers De sista tanterna. Läste dock ingenting julrelaterat överhuvudtaget.

Har du någon bok/några böcker som du alltid läser på julen?

Nej, faktiskt inte. Kom mig inte för att läsa Tragedi på en lantkyrkogård som ju annars vore given... Inte heller t.ex. Hercule Poirots jul, A Christmas Carol eller, tja, vad det nu mer kan finnas i julväg. Nästa år kanske.

Vilken tycker du är den allra bästa julboken?

Måste vara lite tråkig och svara A Christmas Carol här. Det är ju faktiskt klassikern över alla klassiker. Samma gäller för julfilmer, jag har två versioner av den på dvd.

Och till sist: hur mycket choklad har du ätit?

Fullt tillräckligt. =)

Pocketshop(ping)

2011-12-28T15:46:00.002+01:00

Jag passade på att beställa några pocketböcker på Adlibris "4 för 99"-erbjudande. Jenny Dielemans Välkommen till paradiset, Rebecka Edgren Aldéns Skriet från kärnfamiljen och Vicki Myrons Bibliotekskatten Dewey blev det till mig själv, och sen en födelsedagspresent som får förbli hemlig. Resten av mellandagsrean orkar jag faktiskt inte ens titta på. Och i januari åker jag ner till Stockholm så då blir det säkert ett besök på SF-bokhandeln hur som helst...

P.S. Jag fick förresten inte en enda bok i julklapp. Eller jo, en kakbok som inte alls verkar dum. Här ska bakas!

Julhelgens läsning

2011-12-27T12:31:00.001+01:00

... blev tre icke-skönlitterära böcker: Susan Mausharts Nedkopplad (nå ja, jag var nästan klar med den så jag läste bara det sista på julaftonsmorgonen), Lisa Bjurwalds Europas skam : rasister på frammarsch och Fatima Bremmers De sista tanterna.

Tankar om dessa:

Nedkopplad - intressant experiment, men personligen känner jag mig inte särskilt lockad av att kapa modern teknik i sex månader. Dock var det tankeväckande att läsa om hur vi blir påverkade av tekniken, och hade jag haft barn hade jag helt klart funderat lite extra på deras medievanor... Maushart skriver också på ett öppet och humoristiskt sätt, även om det blir lite mycket Thoreau ibland.

Europas skam : rasister på frammarsch - bra bok för den som vill höja blodtrycket lite grann. För mig som möter asylsökande dagligen och vet hur de hade det i sina hemländer (allvarligt talat - vem drar iväg till ett främmande land med en helt främmande kultur på skoj, som SD med gelikar vill få det till? Utan att kunna språket, utan pengar och möjlighet att försörja sig?) är det extra blodtryckshöjande att läsa om alla dessa nationalister som med illa dold rasbiologisk agenda spyr ur sig diverse skitsnack om folkets renhet och andra dumheter. (Islamofober finns det i varenda gathörn, det är nära nog politiskt korrekt till skillnad från antisemitismen. Antiziganismen, hatet mot romer, är så utbrett och "folkligt" att de flesta antagligen inte vet att det finns ett ord för det. Tänk på det nästa gång nån säger att alla romer är tjuvar.)

De sista tanterna - farmor! Hon var en typisk tant så som de beskrivs i den här boken. Tanterna i kappa och hatt (nå ja, hon hade sällan hatt) med foträta skor (i farmors fall var det för att hon hade reumatism) som precis missade tonårsrevolternas tid i slutet av 50-talet (farmor var född... 1934, tror jag det var. När Elvis slog igenom var hon redan gift och hemmafru). Samma frisyr sen 1970 och samma skor också, alla matrester sparades i urdiskade mjölktetror och hade det inte varit för reumatismen så hade hon försett hela släkten med stickade sockar in i det sista. Kort sagt - De sista tanterna är en nostalgitripp utan dess like. Dessutom kan det vara bra att fundera på sina vanor och anamma en del av tanternas ekonomiska och miljömedvetna tänk.

God jul!

2011-12-24T10:17:00.001+01:00

Hoppsan

2011-12-21T11:23:00.000+01:00

Den där alfabetsutmaningen som jag så listigt kom på i början av året? Den gick inte jättebra. Jag lyckades bara läsa böcker av författare från sju bokstäver (fast det blev några fler av t.ex. C-författare, Cussler närmare bestämt) och har inte på något sätt minskat SUB:en. Nya friska tag nästa år, alltså.

Att jag helt plötsligt började jobba heltid, plus att min läslust minskade dramatiskt under hösten, har förstås spelat in, men mest glömde jag nog bort det hela tror jag. Sen så har jag mest läst bibbloböcker snarare än ur den egna bokhyllan... Inte heller positivt för läs- vs. köpstatistiken. Dock har jag varit ganska återhållsam med att köpa böcker - inte för att jag infört köpstopp eller så utan för att jag helt enkelt inte känt för att köpa särskilt mycket. (Jag vet, nånting är fel.) Ja, förutom under Stockholmsresan i oktober förstås.

Anyways! Alfabetsutmaning även 2012, och jag ska göra mitt bästa för att klara den. *cross my heart, osv.*

There is no IRL, there´s only AFK

2011-12-19T21:29:00.002+01:00

Jag började på Susan Mausharts Nedkopplad (sex månader långt experiment där Maushart och hennes tre tonårsbarn helt slutade använda all form av Internet, spel, tv, mobiltelefoner etc.) idag på lunchen, och känner obehag bara av tanken på att ge upp allt detta i mer än, tja, två dagar ungefär. Dock tycker jag inte att jag är överdrivet beroende av den moderna teknikens under (jo, bilar, telefoner, datorer, diskmaskin, kylskåp/frys, avlopp, dusch, tvättmaskin etc. är förstås essentiella delar av min vardag, men jag menar snarare att jag inte är ett bihang till mina konton på diverse sociala medier - som Maushart beskriver sina barn - utan har ett ganska ok Real Life ändå). Jag lovar, jag KAN sluta NÄR SOM HELST...

Favoritjulfilmer

2011-12-16T11:30:00.000+01:00

Fiktiviteter-Helena efterlyser tips på julfilmer (och jag är säker på att alla som tipsar kommer att säga ungefär samma filmer, det finns ju trots allt en begränsad mängd bra julfilmer), så here goes:

A Christmas Carol (1984) med bl.a. George C. Scott. Den ultimata julfilmen, och just denna version är den absolut bästa IMO. Men det finns fler versioner, och jag kunde ju inte låta bli att köpa tv-filmen från 1999 med Patrick Stewart(!) som Scrooge. Captain Picard som Scrooge? It´s a must-see!

(Jag måste erkänna att jag även tycker om både Mupparnas julsaga och Scrooged med Bill Murray...)

Love Actually (2003). Förstås. Den där scenen när Bill Nighy slutligen erkänner att han faktiskt vill fira jul med sin manager är så fin. Och Alan Rickman är ju med, bara en sån sak.

How the Grinch Stole Christmas (2000). Ja, jag vet, jag vet. Det är Jim Carrey (som många, dock inte jag, hatar). Men det är tradition hemma hos mamma att baka lussekatter och titta på Grinchen på första advent, så det så.

Polarexpressen (2004), med Tom Hanks - nåja, hans röst iallafall. Animerad film om pojke som slutat tro på jultomten. Ytterst amerikansk och sentimental, men bra ändå.

The Nightmare Before Christmas (1993).

"What’s this? What’s this? There’s colour everywhere.
What’s this? There’s white things in the air.
What’s this? I can’t believe my eyes, I must be dreaming,
Wake up Jack, this isn’t fair.
What’s this?"

'nuff said.

Hogfather (2006). Baserad på boken med samma namn av Terry Pratchett. Hogfather (jultomten) har försvunnit och Döden tar på sig jobbet att dela ut Hogswatch-presenter, samtidigt som hans dotterdotter Susan åtar sig att leta reda på Hogfather.

Åsså förstås Gremlins (ettan) och i princip alla Harry Potter-filmer som ju allihop har åtminstone en julscen.

För fler tips, titta in hos Dark Places-Helena.

Vårens böcker

2011-12-16T10:24:00.001+01:00

Precis som alla andra som kunnat lägga vantarna på Svensk bokhandels katalog för våren har jag noggrannt gått igenom sagda katalog och noterat en del intressant. Mest deckare, faktiskt - inte mycket av de andra genrer jag läser (skräck och SF mest) som ges ut av svenska förlag.

Wahlström & Widstrand
Melanie McGrath – Där ingen har gått (april)

Forum
Ninni Schulman – Pojken som slutade gråta (januari)
Amanda Hellberg – Tistelblomman (januari)
John Verdon – Tänk på ett tal (april)

Minotaur
Elly Griffiths – Känslan av död (mars)

Albert Bonnier
Giles Blunt – Fader Död (april)

2244
Mehmet Murat Somer – Profetmorden (maj)

Massolit
Ian Samson – Mr. Dixon försvinner (april)

Kabusa
Linwood Barclay – Vilseledd (maj)

Atlas
Magnus Linton – De hatade : om radikalhögerns måltavlor (januari)
Rebecka Bohlin – De osynliga : om Europas fattiga arbetarklass (mars)
Björn Hedlund – Fortets murar (maj)

Coltso
Andrej Djakov – Resan till ljuset (?)

Basil
Dan Rhodes – Klappa händer små (?)

Liten önskelista

2011-12-09T17:45:00.006+01:00

Det är ju inte precis så att jag saknar böcker att läsa, men det hindrar ju inte att jag ändå gör en liten önskelista såhär innan jul!

Nigella är en av mina favorit-tv-kockar, så jag skulle inte alls bli missnöjd om jag fick hennes nya kokbok Nigellas kök: recept från hemmets hjärta.

Ashes av Ilsa Bick är nånting nytt och postapokalyptiskt.

"Alex has run away and is hiking through the wilderness with her dead parents' ashes, about to say goodbye to the life she no longer wants to live. But then the world suddenly changes. An electromagnetic pulse sweeps through the sky zapping every electronic device and killing the vast majority of adults. For those spared, it's a question of who can be trusted and who has changed..."

Those Across the River av Christopher Buehlman. Small-ass Southern town horror.

"It comes from the shadowy woods across the river, where the ruins of Savoyard still stand. Where a longstanding debt of blood has never been forgotten."

The Night Strangers av Chris Bohjalian. Självklart!

"It begins with a door in a dusky corner of a basement in a rambling Victorian house in northern New Hampshire. A door that someone has sealed it shut with thirty-nine enormous carriage bolts."

Zone One av Colson Whitehead. Mer postapokalyps!

"A pandemic has devastated the planet, sorting humanity into two types: the uninfected and the infected, the living and the living dead. Now the plague is receding, and Americans are busy rebuilding civilisation under orders from the provisional government based in Buffalo. Their top mission: the resettlement of Manhattan."

Julklappstips

2011-11-29T11:29:00.001+01:00

Ja ja, det är inte ens december än. Whatever.

Adam Baker - Outpost. För tonåringen/den unga vuxna i ditt liv vars stora intresse är skräckfilmer, zombier och läsning. På plussidan också att Bakers andra bok Juggernaut (helt fristående från Outpost) kommer ut till våren.

Dmitrij Gluchovskij - Metro 2033. För alla, faktiskt. Men i synnerhet för den som gillar science fiction, postapokalyps och Ryssland.

Sarah Langan - The Missing (alt. Virus, beroende på om man köper den brittiska eller amerikanska utgåvan). För skräcknörden som gillar mystiska virusutbrott med tillhörande apokalyps.

Charlie Higson - The Enemy/Fienden. För barnet som vill ha "nånting läskigt som man får mardrömmar av" (alla bibliotekarier vet vilka barn jag menar). Det här får du men för livet av, unge.

Ge ej till någon under, säg, 13. Troligen lämpligast om h*n går på gymnasiet...

Michelle Paver - Dark Matter/Evig natt. För spökälskaren och konnessören av Stämning och Språk.

Justin Cronin - The Passage/Flickan från ingenstans. För den som mot förmodan har missat 2010 års mesta postaporoman. En fördel med att läsa den nu iställer för 2010 är förstås att del två snart kommer ut... (Med "snart" menar jag "nån gång under 2012".)

För bokälskaren vars bokhögar hotar att ta över huset (jag vet - vilken bokälskare skulle bry sig om det? Men ändå): The Literary Gift Company säljer bokrelaterade inredningsprylar, muggar, t-shirts, smycken, tygkassar, you name it.

Fakta vs. fiktion

2011-11-26T16:30:00.001+01:00

Jag har hamnat i ett faktastim just nu, dvs. är mest sugen på att läsa facklitteratur snarare än skönlitteratur. Började (och avslutade) idag på antologin Den moderna homofobin, red. Eva Borgström, och tänkte följa upp med Fanny Ambjörnssons Vad är queer? och Barbro Hedvalls Vår rättmätiga plats : om kvinnornas kamp för rösträtt. Dessutom har jag lånat hem en del andra böcker om, till exempel, homosexualitet i Tredje riket, arkeologiska utgrävningar i Sverige och gifter i hygienprodukter - sånt jag fått syn på i hyllorna på jobbet och tyckt verkat intressant.

(Att jag den senaste månaden varit på inte mindre än två konferenser om mångfald och HBTQ-frågor kan ju också ha nåt med valet av litteratur att göra.)

Igår fick jag också mina två senaste beställningar från Book Depository: Hercule Poirot : The Complete Short Stories samt Caitlin Morans How To Be a Woman. Den sistnämnda har jag haft på önskelistan ett tag men påmindes återigen om den när Helena skrev en lyrisk recension. Trots detta tog det ytterligare ett par månader innan jag kom mig för att köpa den, men förhoppningsvis kommer det inte ta lika länge innan jag faktiskt läser den också.

Bokbad

2011-11-21T13:04:00.000+01:00

Igår fick jag för mig att ta en bad(!), nånting som jag ALDRIG gör i vanliga fall (tyvärr har jag också därför gett bort de badbomber jag hade men aldrig använde). Till badet blev det Agatha Christie, Död mans fåfänga närmare bestämt. Jag har en Agatha Christie-period just nu. Välbekant och lagom oblodigt. Vad jag däremot inte har är en period då jag hinner läsa de böcker jag lånar på jobbet - idag åkte Val McDermids Mörkrets gärning tillbaks oläst eftersom den var reserverad.

Me wants...

2011-11-16T21:19:00.000+01:00

Det jag egentligen vill läsa just nu är Adam Bakers nya bok Juggernaut. Problemet med det? Den kommer ut i februari. *mutter*

Överraskning

2011-11-15T19:17:00.000+01:00

Fick ett överraskningspaket med posten idag; ett recensionsexemplar av Max Brooks Världskrig Z: En muntlig historik över zombiekriget. Det var Modernista som var snälla och helt oombedda skickade en bok som jag faktiskt redan hade tänkt läsa (nån gång i framtiden, iallafall), om än på originalspråk - men jag ger gärna den svenska översättningen en chans.

Tack Modernista! Det var dagens ljusglimt. =)

(On another note: jag hade tänkt börja på Ond skörd av Sharon Bolton igår. Det visade det sig dock att den var reserverad och skulle tillbaks idag, så det blev det ingenting av. Bah.)

Hej hej

2011-11-06T11:14:00.000+01:00

Det är lite si och så med mitt läsande just nu. Jag ligger lågt på både bloggen och twitter för jag känner helt enkelt inte för det. Återkommer vid ett senare tillfälle.

Adam Baker - Outpost

2011-10-24T16:54:00.000+02:00

Till att börja med: postaposkräck som utspelar sig i arktiskt klimat. Det bara skriker Martina med JÄTTESTORA bokstäver över hela boken, så med den lilla brasklappen vill jag säga: det här var bra. Det här var MYCKET bra. Så bra att jag gärna hade sett en fortsättning, men det blir det antagligen inte. En film kanske? Det skulle bli en utmärkt film.

Visst, de första två-tre sidorna var jag lite skeptisk. Boken börjar nämligen med att presentera vår hjältinna, Jane, pastor på oljeplattformen Kasker Rampart i Arktiska oceanen. Att jag var lite skeptisk beror på att Jane från sida ett presenteras som en enormt fet kvinna som dessutom är oerhört olycklig över detta faktum, så olycklig att hon är på vippen att ta livet av sig. Själva anledningen till att hon befinner sig på Rampart är för att starta ett nytt liv, långt bort från frestelser som choklad och skräpmat, vilket 1. förenklar och förminskar (heh) det här med hennes fetma (och fetma i allmänhet) något alldeles oerhört - de flesta tjockisar är INTE tjocka pga dålig karaktär och ständig tillgång till skräpmat, det är mer komplext än så - och 2. är otroligt tröttsamt att läsa om.

Men, ganska snabbt kastas både Jane och läsaren in i den faktiska handlingen. Istället för att sitta och tycka synd om sig själv måste alltså Jane ta tag i saken - som Ramparts andliga ledare, även om de flesta inte är särskilt intresserade av religion, har hon ju ett visst ansvar för besättningens mentala hälsa.

Större delen av Ramparts besättning har redan farit hem, och de femton personer som är kvar väntar på att ett fartyg ska komma och hämta dem. Men istället börjar TV:n visa allt mer skrämmande bilder; blodiga människor, brinnande bilar, upplopp och kaos, tills kanalerna en efter en slutar sända och slutligen slocknar helt. På Rampart vet man inte vad som hänt. Det enda man hört över radion är att någon sorts sjukdom brutit ut, en sjukdom som gör att folk får helt svarta ögon och blir aggressiva och blodtörstiga.

Besättningen på oljeplattformen vill förstås ta sig hem så fort som möjligt, men om räddningsskeppet aldrig kommer så måste de vänta ut vintern där de är. De har generatorer som ger värme och ljus, men maten är det sämre med. De människor som är kvar på Rampart är kanske inte Guds bästa barn, och förutom de stridigheter som när som helst kan blossa upp - om mat, om vem som ska ta ledningen - så hotas gruppen även av den mystiska sjukdom som spridit sig i resten av världen...

Det här är förmodligen en ungdomsbok, vilket förklarar det faktum att språket är ganska enkelt. Absolut inte dåligt, men inte komplicerat - det ska gå fort att läsa, det ska vara spännande hela tiden och författaren bekymrar sig inte om såna petitesser som att han upprepar sig ganska mycket när han t.ex. beskriver människor: "He was tall and muscular. He had dark hair. He had a gold watch and a leather jacket" osv. Är man extremt allergisk mot sånt så kanske man ska undvika, men jag tyckte ändå att det fungerade bra.

Nånting som författaren inte heller är rädd för är att "kill your darlings", här stryker både den ena och den andra med som man gärna hade sett som överlevare. Upprörande! Men Baker har lyckats bra med att levandegöra sina karaktärer, man lider eller gläds med dem - och hatar de som bör hatas, förstås. Särskilt Jane utvecklas enormt mycket under bokens gång.

Det här är en bok jag kan rekommendera till alla som gillar postapokalyps, polarskräck och/eller zombier (nåja, typ). Snabbläst som tusan är den också, med tanke på att jag lyckades läsa ut den under en annars fullspäckad stockholmshelg.

Slalomläsning

2011-10-24T13:21:00.000+02:00

Jag håller för närvarande på med Matens pris, Sankta Psyko och K55 - lögnernas valv. Tre böcker är lite mycket att läsa samtidigt men jag är snart klar med Matens pris (om jag nånsin lyckas med att läsa den nån annan gång än på lunchen). Och då ska jag börja med A. J. Kazinskis Den sista goda människan, som precis som Sankta Psyko är reserverad och snart måste lämnas tillbaks...

Rec. ex!

2011-10-20T18:44:00.000+02:00

Idag fick jag Erika Oscarius bok K55 - Lögnernas valv som recensionsex. Svensk science fiction som BÅDE utspelar sig i rymden (nåja, på en annan planet iallafall) OCH är postapokalyptisk? What´s not to like? K55 blir utan tvekan min helgläsning.

Dålig bloggare. Fy.

2011-10-14T20:03:00.001+02:00

Två(!) uppdateringar hittills i oktober? Det måste ju vara nån sorts rekord, och inte ett bra sådant. To make matters worse så läser jag inte alls Getingsommar som jag försöker hävda här på bloggen, utan på jobbet lite i Matens pris (som jag visserligen nyss la till på Läser just nu) och hemma lite Maria Lang. Siden sammet häromdan och Körsbär i november just nu.

Som ni kanske lagt märke till så har jag fått jobb - vilket jag visserligen haft ett tag, men nu är det ett fast heltidsjobb det rör sig om. Jag fick till och med den lön jag begärde, vilket både gjorde mig glad (woho! lön!) och lite bitter. Hade jag kunnat begära mer? Ta lärdom till nästa gång! Detta kan dock komma att betyda ännu mindre läsning och ännu mindre uppdateringar, för nu ska jag sätta in mig i alla de där sakerna som jag inte behövde kunna som vikarie. Fjärrlån, inköp och sånt där. Och gå på möten förstås. Bibliotekarier älskar möten (precis som alla andra statligt eller kommunalt anställda).

Nån gång i framtiden kommer det att dyka upp en kvartalsrapport, som skulle ha skrivits för två veckor sen, en recension på Adam Bakers Outpost (mini-recce: köldslagen zombie-dystopi, måste läsas av alla som gillar postapo) och eventuellt recensioner av Jeffery Deavers En skör tråd, H. P. Lovecrafts At the Mountains of Madness: And Other Tales of Terror samt Douglas Prestons och Lincoln Childs The Cabinet of Curiosities. Men det blir senare.

Numfar! Do the dance of joy!

2011-10-12T08:00:00.003+02:00

<p>&amp;amp;amp;lt;p&amp;amp;amp;gt;&amp;amp;amp;amp;amp;amp;lt;br&amp;amp;amp;amp;amp;amp;gt;I&amp;amp;amp;lt;/p&amp;amp;amp;gt;</p>

Work - I haz it!

Stockholmshelgen, med skräckbokbloggarmuffinsfika!

2011-10-04T19:06:00.004+02:00

Eller #skräckfika, for short.

I helgen har jag:

gått på mycket trevligt kalas med tema 1976 - rödvinsbål med fruktcocktail, snittar med avocado+räkor+rhode island-dressing samt ost+skinka+oliver, en playlist från 1976 och tidsenlig klädsel (dock inte på mig. Jag hade tidsenliga åsikter istället och pratade politik, kroppsbehåring och Egalias döttrar).
åkt väldigt mycket pendeltåg och tunnelbana, men också gått jättelångt.
ätit ohemula mängder mat. Indiskt, sushi, kulturellt (lunch på Stories på Kulturhuset...) och japanskt som inte var sushi utan istället gyoza och ramennudlar med friterad tofu på Wagamama. Dessutom fikat en del, mest minnesvärt förstås #skräckfikat på Muffinsfabriken.
firat Suss som fyllde år.
shoppat alldeles för mycket.
sett "Die Hard in space" (Assault on Dome 4, med Bruce Campbell som skurk).
tittat på A som spelat Red Dead Redemption på PS3:an med mitt och S benägna bistånd (typ: "varför gjorde du så? Var inte det korkat?").
pratat massor.
läst ut en bok. Hur hann jag med det?

Söndagens #skräckfika!

Från vänster till höger: Dark Places-Helena, jag, Any Moment Called Now-Suss, Tystnad-Maria, Feuerzeug-Sara och Bokstävlarna-Anna. Jag ber om ursäkt för den taskiga bildkvaliten på gruppfotot, A måste ha varit lite full.

Alltså kommer här några andra bilder:

Anna och Helena.

Suss.

Maria och Sara.

Och #boblmaf´s skuggmedlem A, även känd som Suss' man, bollplank och läskompanjon.

Vi pratade skräck (nähä?) i allmänhet och Stephen King i synnerhet, Twin Peaks, tv-spel, X-files och, tja, allt annat nördigt man kan tänka sig samt åt giganormiska muffins och drack kaffe - förutom jag då, som alltid sticker ut med mitt tedrickande. Så väldigt trevligt och jag ser fram emot en ny träff när jag beger mig till sydligare breddgrader nästa gång!

Inte mindre än fyra bokhandlar besöktes under helgen: Akademibokhandeln, SF-bokhandeln, Pocketshop och The English Bookshop (där vi nästan inte kunde slita oss ifrån hyllan med de läderinbundna, guldkantade utgåvorna av H. P. Lovecraft: The Complete Fiction och The Complete Tales and Poems of Edgar Allan Poe). Sammanlagt sex böcker inhandlades, dock hade jag ett presentkort på Akademibokhandeln så boken jag köpte där blev nästan gratis. Förutom böcker shoppade jag nagellack (viktiga saker!) och nagelstickers, en scarf, benvärmare, en t-shirt och ett par skor, eftersom de jag hade på mig gick sönder.

Zee loot!

Böckerna:
Peter May - The Black House
Clive Cussler - Crescent Dawn
David Gibbins - The Gods of Atlantis
Rhys Thomas - On the Third Day
Greig Beck - Beneath the Dark Ice
Adam Nevill - The Ritual

Och boken jag hann läsa ut var Outpost av Adam Baker, mycket bra dystopisk polarskräck som jag måste skriva om lite senare.

Ja, ok, två böcker då.

2011-09-30T21:42:00.001+02:00

Egentligen hade jag ju bara tänkt ta med mig en bok ner till Stockholm, men idag fick jag en av de böcker jag beställt från Book Depository: Outpost av Adam Baker som jag faktiskt måste ta med mig med tanke på skräckbloggarfikat på söndag. Mer postapo... och så vidare.

Ja, bok nummer två är förstås The Cabinet of Curiosities, som jag tog till istället för Himmelsdalen. Grisly 19th century murders med modern uppföljning istället för tvillingförväxling och skumt schweiziskt rehabiliteringscenter. Kändes mycket bättre.

Jag försökte, men...

2011-09-28T20:33:00.000+02:00

Jag måste ge upp Himmelsdalen; inte alls för att den var dålig för det är den inte, men för att jag har en så stark känsla av att allt kommer gå så totalt åt helvete att jag därigenom dragit mig för att läsa den (hann ungefär en fjärdedel) så länge att den nu måste lämnas tillbaks till biblioteket. Den är reserverad nämligen så jag kan inte låna om den. Kanske nån annan gång.

En vecka kvar

2011-09-24T17:39:00.001+02:00

...till Stockholmsbesöket. Jag tänkte bryta mot alla tänkbara naturlagar och bara ta med EN ENDA bok, dvs. nånting jag kan läsa på flyget på vägen ner, eftersom tidigare weekendresor inte medgivit nån mer lästid än så (jo, flyget på vägen upp förstås, plus eventuell väntetid på flygplatsen).

De traditionsenliga besöken på SF-bokhandeln och The English Bookshop innebär ju också påfyllnad av bokhyllan, och SÅ mycket plats har jag inte i min kabinväska. Orka betala för att checka in bagage, liksom... Men när jag läste senaste Allt om mat på en fikarast hittade jag också ytterligare ett måste-besök, nämligen Pärlans konfektyr - kolor enligt 30-talsrecept! Vem kan motstå? Jag måste köpa åtminstone några av varje sort, även om saltlakritskolorna kommer att gå oavkortat till sambon pga min motvilja mot lakrits.

Nu ska jag börja med Himmelsdalen av Marie Hermanson som ska tillbaks till biblioteket på torsdag. Vad det blir som slutligen får följa med på flyget, ja, det får jag se när det blir aktuellt.

Klicketiklick

2011-09-24T17:17:00.002+02:00

Apropå de där böckerna jag ville ha häromdan: jag beslutade mig för att faktiskt köpa dem också. Inte alla (inte Necronomicon och 77 Shadow Street - den sistnämnda eftersom den faktiskt inte kommit ut än) men Blood Red Road, The Rivers of London och Miss Peregrine´s Home for Peculiar Children. Dessutom råkade en annan bok från min Book Depository-önskelista hamna i varukorgen: Outpost av Adam Baker - mer postapo i arktisk miljö till folket!

(Jag tyckte mig nämligen höra nåt om att om man inte kan åka på Bokmässan så får man tröstshoppa böcker istället. Visst?)

Random inlägg om böcker jag vill ha just nu

2011-09-21T20:15:00.001+02:00

Det känns som att jag börjar var och varannat inlägg med "oj, nu var det länge sen jag bloggade", så jag tänkte vara lite nyskapande och inte göra det den här gången (och istället försöka skärpa till mig på bloggfronten).

Jag har just läst klart At the Mountains of Madness (långnovellen/kortromanen dvs, den finns det ytterligare två noveller i boken och jag har precis börjat med tvåan, The Shunned House) och jag är svårt frestad att köpa Necronomicon typ... nu genast. Det enda jag läst av Lovecraft tidigare (ja, jag erkänner! jag är en dålig skräckfantast) är Fallet Charles Dexter Ward, som visserligen helt ok men inte alls i samma klass som At the Mountains of Madness. Lovecraft ska dessutom uppenbarligen läsas på originalspråk.

En annan bok som jag spontant ville läsa när jag horde talas om den (i svensk översättning visserligen eftersom den, hör och häpna, fanns i senaste BTJ-listan) är Blood Red Road av Moira Young, en postapo-ungdomsroman som dessutom är första delen i en trilogi. Den hamnade genast på min önskelista på Book Depository, tillsammans med till exempel Rivers of London av Ben Aaronovitch, första boken om Peter Grant (poliskonstapel och trollkarlslärling), Miss Peregrine´s Home for Peculiar Children av Ransom Riggs samt 77 Shadow Street av den gamle skräckräven Dean Koontz. Ok, jag har egentligen nästan 200 böcker på min önskelista, men man måste ju börja nånstans...

Lee Jackson - A Metropolitan Murder

2011-09-12T09:54:00.001+02:00

Lee Jackson - som till vardags är bibliotekarie på British Library! - skriver deckare som utspelar sig i London under viktoriansk tid. What´s not to like? A Metropolitan Murder utspelar sig 1864 och är den första boken i serien om polismannen Decimus Webb (som låter som en karaktär ur Harry Potter, eller hur?). Tyvärr är det varken magi eller steampunk det rör sig om utan ganska renodlade deckare, men jag klagar ändå inte, för Jackson skriver så fantastiskt bra. Språket, mina vänner, språket! Det känns så viktorianskt att vilken monokelprydd herre som helst hade varit nöjd.

1864 är Londons tunnelbana en helt ny sensation (The Metropolitan Railway öppnade i januari 1863) och ännu i nästan 30 år framöver är tunnelbanetågen ångdrivna - väldigt farligt för både passagerare och personal med all kolrök i tunnlarna.

A Metropolitan Murder börjar i en tunnelbanevagn där en ung flicka hittas död. Hon är sjaskigt klädd och stinker gin, men är utan tvekan strypt. När liket upptäcks springer en ung man därifrån, något som omedelbart riktar misstankarna mot honom, men när Decimus Webb kallas in för att leda utredningen är han inte övertygad om den unge mannens skuld. En kvarlämnad anteckningsbok visar att mannen under en längre tid observerat Londons mindre lyckligt lottade - men med vilket syfte?

Samtidigt, i ett hem för fallna kvinnor, försvinner den medelålders före detta prostituerade Agnes White. Hennes äldsta dotter Clara arbetar som husa i ett respektabelt hem medan systern Lizzie gift sig med en skojare och försörjer både sig och sin man med att gå på gatan. Familjen White drar snart till sig Webbs intresse, och de tre kvinnorna visar sig ha starka kopplingar till fallet med den strypta flickan.

Jackson skildrar det viktorianska Londons bakgator på ett fantastiskt levande sätt, även om jag gärna hade sett att han gjort det ännu lite mer ingående. Det är visserligen "bara" en deckare, men det är ingen ursäkt för att inte ta alla chanser att skapa stämning! ;) Jag vill ha mer dimma, mer kullerstenar, mer hästhovar som långsamt klapprar över gatorna, mer gaslyktor och ficktjuvar. Mer London.

Bloggträff?

2011-09-07T21:32:00.000+02:00

Söndagen den 2 oktober blir det bokbloggsfika i hufvudstaden, tid är inte riktigt bestämd än men nån gång under tidig eftermiddag. Plats (enväldigt utvald av Any Moment Called Now-Suss): Muffinsfabriken vid Skanstull. De ska ha riktigt goda muffins och bra kaffe. Intresserade bloggare anmäler sig genom att kommentera på Suss' inlägg här.

Hittills är vi fem stycken, det skulle vara roligt med fler!

20 snabba

2011-09-05T17:52:00.003+02:00

Från Enligt O.

Morgonpigg eller nattuggla?
Nattuggla, eller åtminstone inte morgonpigg. Ibland är jag både kvällstrött och morgontrött... Men jag är hellre uppe sent än tidigt.

Bibliotek eller bokhandel?
Måste väl säga bibliotek eftersom jag jobbar på ett. ;) Men det är ju trevligt att äga böcker också!

Adlibris eller Bokus?
Adlibris. Men ännu hellre Book Depository.

Ljudbok eller e-bok?
E-bok, if you twist my arm. Tycker inte om nåt av formaten.

Inbunden eller pocket?
Pocket är billigt, inbundet finare.

Vampyrer eller zombies?
Beror på om vampyrerna glittrar eller inte. Men jag skulle nog säga zombies i vilket fall, häpnadsväckande nog.

Camilla Läckberg eller Jan Guillou?
Ryyyys.

En i taget eller slalomläsning?
Slalomläsning. Bok efter humör.

Bokmärke eller hundöra?
Bokmärke. Hundöron är ett fruktansvärt otyg och att bryta ryggar är djävulens påfund.

Chips eller choklad?
Chips. Allt som är salt. Med dipp.

Biografier eller memoarer?
Biografier. Memoarer blir oftast för självförhärligande (och uselt skrivna).

Skräck eller chicklit?
Eh, hello? Skräck förstås. Har läst exakt 1½ chicklit i mitt liv.

Boken eller filmen?
Svårt där, faktiskt. Boken för det mesta, men ibland filmen (en dålig bok kan ofta bli en helt ok film) och ibland är båda bra, men på olika sätt. Sagan om Ringen till exempel.

Twitter eller Facebook?
Även Facebook är djävulens påfund.

Strindberg eller Heidenstam?
Har aldrig läst nåt av Heidenstam men väljer ändå honom eftersom det inte är Strindberg. (Men ok, Fröken Julie är bra.)

Kokbok eller bakbok?
Jag väljer hellre förrätt + huvudrätt än huvudrätt + efterrätt, så kokbok helt klart. Även om det finns a time and a place för bakverk också...

Te eller kaffe?
Te. Kaffe endast i nödfall, typ besök hos äldre person som aldrig hört talas om att man kan dricka nåt annat än kaffe till bullarna.

Rött eller vitt?
Pratar vi vin här? Isåfall: öl.

Boklördag eller ViLäser?
Ingetdera. Har inte DN och läser inte tidskrifter.

Man Booker Prize eller Augustpriset?
Man Booker Prize - Augustpriset är oftast ganska ointressant. Läser inte så mycket svenskt, åtminstone inte sånt som nomineras till det priset. (Och egentligen är ju Hugo- och Nebulapriset de bästa priserna.)

Höst, glorious höst!

2011-09-01T18:01:00.000+02:00

Äntligen! Inte ens sommarfanatikerna kan förneka att den 1 september, då är det höst. Det var inte många plusgrader imorse när jag åkte till jobbet och löven har börjat gulna - det gjorde de redan för flera dagar sen. Vissa har rentav börjat falla av!

September är min absoluta favoritmånad och i princip det enda jag saknar för att bli riktigt nöjd är en öppen spis och en katt (öppen spis saknas eftersom vi bor i lägenhet, katten eftersom vi egentligen inte pallar med att ha djur även fast jag mer än gärna gosar med andras katter). Ett rejält åskväder skulle inte heller sitta helt fel, det har varit en extremt dålig åsksommar. En och annan enstaka knall bara.

Men iallafall - för att fortsätta höstpeppen som är så omhuldad av bokbloggare: raggsockar! tekoppar! filtar! levande ljus! soffor! böcker! Och dessutom, något man verkligen saknar under den norrländska sommaren, mörka höstkvällar då man kan se på film utan att dra för persiennerna...

Let the höst commence!

80-talet ringde

2011-08-30T20:50:00.003+02:00

Idag lånade jag en briljant ungdomsbok på jobbet: I fullmånens sken av Mary Downing Hahn. Ja, ni kan ju se omslaget här. Fantastiskt, eller hur?

Publicerad av B. Wahlström 1995 men doftar 80-tal så det stänker om det (blandade metaforer där). Jag tänkte utvärdera den för att se om den ska gallras eller magasineras. Vad tror ni?

P. S. Tjusiga, dock ej glittriga, vampyrer fanns alltså redan innan Twilight. Bara så ni vet.

Bye bye lästid

2011-08-21T17:17:00.000+02:00

De där 50% jag skulle jobba fram till 30 september har raskt förvandlats till 100% - bra för plånboken, sämre för lästiden. ;) Eller, ja, bra för plånboken i slutet av oktober. Jag hatar att jobba som timanställd och få lönen en månad i efterskott. Slutet av september kan bli *spännande* ekonomiskt... Lite dålig planering då att jag åker ner till hufvudstaden första helgen i oktober. Bloggträff, någon?

Anyway. Jag tragglar på med lite Cussler när andan faller på (det är inte bara tidsbrist som ställer till det...) och överväger att läsa The Forest of Hands & Teeth ibland men det brukar stanna på tankestadiet. Vet inte riktigt vad jag ska läsa för att komma ur det här.

Det där problemet med tid igen

2011-08-17T23:04:00.002+02:00

Jag har tappat fart i The Forest of Hands & Teeth och började istället läsa Inca Gold av Clive Cussler (lite förutsägbar äventyrsroman är aldrig fel) häromdan, vilket betyder att jag just nu slalomläser två böcker. Och för att göra saken ännu värre så fick jag nyss hem Crooked Letter, Crooked Letter av Tom Franklin från biblioteket, och den vill jag ju också läsa. Nu jobbar jag visserligen bara 50% i ett par veckor men det finns ju så mycket annat att göra - tv-serier att se ikapp, filmer, spela tv-spel, gå på stan (som jag i princip inte hunnit göra alls i sommar pga heltidsjobb och tre timmars pendling per dag), sova, twittra och en massa annat som tar tid från läsningen. Jag tillhör #snabbläsarklubben när jag väl sätter mig och läser. Problemet är bara att komma till det stadiet.

Postapokalypsen och könsrollerna

2011-08-10T15:55:00.001+02:00

Jag började läsa Carrie Ryans zombieapokalyptiska The Forest of Hands & Teeth idag på lunchen, och visserligen är den bra so far (har hunnit ungefär en fjärdedel, det är ju en ungdomsbok så den är snabbläst som attan), men jag kan inte låta bli att fundera på varför så mycket postpokalysm drar fram unkna gamla könsroller ur garderoben. Ur graven, höll jag på att skriva först, men tyvärr är det ju fortfarande vissa som vill hålla på traditionerna...

I The Forest of Hands & Teeth verkar kvinnor inte ha något egenvärde förutom det som maka och mor. Blir man inte "spoken for" av en man på den årliga höstfesten (vilket automatiskt leder till äktenskap frampå vårkanten) kan man förstås istället vända sig till systerskapet och alltså gå i kloster - systerskapet är visserligen mäktiga i sin roll som andliga och faktiskt också sekulära ledare för den lilla byn, men en klostertillvaro är det lika fullt och är man inte en högt uppsatt syster är livet förmodligen ganska avskärmat och, med all säkerhet, tråkigt (vad händer förresten med en ogift man? Han blir knappast utslängd till de "orena", eller tvingad till ett liv han inte vill ha). The Forest of Hands & Teeth känns lite som en The Village-ripoff (ni vet, filmen där en isolerad by ute i ingenstans lever som på 1800-talet och ständigt hotas av varelser utanför stängslet) där regler och traditioner upprätthålls långt bortom rim och reson.

Det här är ju långt ifrån det enda exemplet på könsroller hämtade direkt från stenåldern i efter katastrofen-scenarier. I till exempel Metro 2033, som jag hyllade igår (jo, jag tycker fortfarande att den är bra, även fast jag nu tänker klaga på den lite) är kvinnorna i princip osynliga. En och annan hustru och mor kan dyka upp på en station, men de är där enbart som hustrur och mödrar som serverar mat till de modiga männen och skäller på barnen (sönerna!) som olovandes varit ute på äventyr. Och där slutar kvinnornas involvering i berättelsen i väldigt många böcker, filmer och tv-serier - trots att mänskligheten reducerats till nån promille av sitt tidigare antal och varenda kotte behövs i försvaret mot zombier, mutanter och monster av alla de slag. Varenda manlig kotte iallafall...

Skräckexemplet som Bokstävlarna nämnde på twitter är väl The Walking Dead, graphic novel och hyllad tv-serie som jag själv varken läst eller sett (ja, förutom de två första avsnitten av serien där huvudpersonen är så oändligt korkad att han slänger bort varenda vapen han hittar. Jag visste inte att ett baseballträ bara går att använda en gång...) men som jag ändå förstått bara rör män. Kvinnor, i den mån de ens syns, ska vara så goda att hålla sig till tvätt och matlagning och i övrigt inte göra nåt väsen av sig. Det enda undantaget från detta är en tjock och ful feminist som tydligen blir satt på plats så småningom, för man kan ju inte ha en (till på köpet tjock och ful) kvinna som går runt och klagar på tingens gudsgivna ordning.

Lyckligtvis är det inte all postapokalysm som går i fällan. Charlie Higsons Fienden är en uppfriskande avvikelse, men det kan förstås ha nånting att göra med att det handlar om barn, i de flesta fall icke könsmogna barn, som ännu inte börjat med pojke/flicka-spelet. Men även de äldre barnen är förvånansvärt neutrala när det gäller kön och både pojkar och flickor är slagskämpar, även om pojkarna överväger bland stridspittarna och flickorna bland de som vårdar. Justin Cronins The Passage är också hyfsat neutral; alla har en uppgift och både kvinnor och män vaktar stängslet, rider ut på spaningsturer och i största allmänhet tar plats i samhället.

Men ändå, hur kommer det sig att så många efter katastrofen-skildringar går raka vägen tillbaks till medeltiden? Är det för att kvinnors biologiska förmåga att föda barn automatiskt medför att de måste beskyddas till varje pris när mänskligheten står på randen till utplåning? (Kul liv, att vara avelsko... vad händer om man inte vill skaffa barn då? Trots att det kvarvarande samhället gör sitt bästa för att inordna alla oliktänkande i systemet?) Eller är det manliga författare som präntar ner sin egen våta dröm? Men det kan inte stämma, för ofta är det kvinnliga författare som håller i pennan. Eller är det verkligen så illa att författarna faktiskt tror att samhället efter katatrofen skulle se ut så?

Vad tror ni? Och vad finns det mer för skräckexempel respektive förebilder när det gäller könsroller och sexism i postapokalyptisk litteratur?

Dmitrij Gluchovskij - Metro 2033

2011-08-09T20:50:00.002+02:00

Woho! Jag har lärt mig att stava hans namn utan att behöva kolla upp det först. =)

Iallafall. Det var en ren slump att jag började läsa Metro 2033 just nu - den har funnits på min att läsa-lista länge, men alltid knuffats undan. Häromveckan satt jag dock på jobbet (på lilla filialen) och surfade Adlibris, såg att den kommit i pocket och tänkte: hm, den kanske finns att låna här? Jajomänsan, det fanns den. Och den var till och med inne. Alltså:

Metro 2033 utspelar sig i en nära framtid (år 2033, närmare bestämt...) där Ryssland och resten av världen gått under i ett kärnvapenkrig. De som överlevt har förskansat sig i Moskvas tunnelbana där de byggt upp små samhällen på varje metrostation. Stationen VDNCh är en av ändstationerna där man ständigt är hårt ansatta av muterade varelser från ytan. De farligaste av dem kallas för "de svarta" och är en sorts blodsugande humanoider som skrämmer vett och sans ur alla som möter dem.

Den unge Artiom - tillräckligt gammal för att vara född på ytan, innan kriget, men inte tillräckligt gammal för att minnas livet där uppe - är en relativt nybliven soldat vid VDNCh:s gränspostering. Ett oväntat möte med den erfarne krigaren Hunter leder till att Artiom avtvingas ett löfte: om Hunter inte kommer tillbaks från det uppdrag han är ute på ska Artiom bege sig till den mytomspunna stationen Polis för att leverera ett meddelande. Hör och häpna, Hunter kommer inte tillbaka och Artiom tvingas ut på en lång vandring genom det farliga tunnelsystemet, där man vid varje hörn kan stöta ihop med allt från fascister till kommunister eller plain old människoätande mutanter...

Färden förändrar Artiom i grunden, och han inser att hans uppdrag är att rädda metron och de människor som fortfarande lever där.

Artioms vandring är en episk sådan. Han råkar ständigt ut för nya faror men räddas från dem i sista stund, to the point of ridicule, av de mest osannolika personer eller händelser, och under vandringens gång blir han också allt mer desillusionerad. Samtidigt som det är otroligt mörkt, skitigt och deprimerande är det också mycket humoristiskt på sina ställen, och skildringarna av de olika kulter, politiska åskådningar och allmänna knäppgökar är knivskarpa. Gluchovskij petar in en massa historia, politik och religion som han skruvar till sin absoluta spets i sin vision av ett postapokalyptiskt samhälle där den gamla världens livsåskådningar tagit oväntade - eller kanske snarare fullständigt logiska? - vändningar. Alla de olika grupperingarna i metron tror på sin egen speciella frälsning, vare sig det är genom kommunism, satanism eller kommersialism.

Och en sak till: var noga med att inte reta upp bibliotekarierna.

”Om ni upptäcker någon fara – blinka med lampan. Skjut bara i yttersta nödfall. Skottlossning kan locka hit dem.”
”Vilka då?” frågade Artiom.
”Vilka tror du?” sa Melnik. ”Vad förväntar du dig att möta i ett bibliotek?”
”Bibliotekarierna, så klart.”
Danila svalde och blev likblek. Artiom såg först på honom, sedan på Melnik och beslutade att det här inte var det rätta tillfället att spela världsvan.
”Och vilka är det?”
Melnik höjde förvånat ett ögonbryn. /…/
”Du får se själv. Men kom ihåg: du kan hindra dem från att attackera genom att se dem i ögonen. Rakt i ögonen, är det uppfattat? Och vänd aldrig ryggen till… Det var allt, nu sätter vi fart!”

Kort sagt: jag rekommenderar å det starkaste. Läs!

(Mer läsning: Bokstävlarna har skrivit en lysande recension av både bok och spel, för er som fortfarande tvekar.)

Ann Cleeves - Dolda djup

2011-08-03T12:07:00.001+02:00

Efter Blå gryning, sista boken i Ann Cleeves serie om Jimmy Perez på Shetlandsöarna, saknade åtminstone jag Perez tillräckligt mycket för att börja på Cleeves nya serie med den kvinnliga kriminalkommissarien Vera Stanhope i huvudrollen. Dolda djup utspelar sig i Northumberland, på gränsen mot Skottland, och även om klimatet är mildare än på Shetlandsöarna känns miljön igen. Vera Stanhope är medelålders, tjock, alkoholiserad och ensamstående, men en förbannat bra polis. Tillsammans med kriminalassistenten Joe Ashworth och ett litet team med i Veras tycke ganska inkompetenta poliser ska hon nu lösa ett synnerligen komplicerat fall, där en tonårspojke hittats död i ett badkar fyllt med vatten och blommor. Några dagar senare hittas en ung kvinna död, också hon nedsänkt i vatten och blommor. Vera Stanhope och hennes team verkar ha att göra med en mördare som skapar konstverk av sina offer.

Absolut läsvärt! Nånting jag irriterade mig på var dock beskrivningarna av Vera Stanhopes alkoholism (fast det var ju intressant att sätta en kvinna i den rollen istället för en man...) som blir lite väl uppenbar efter ett tag, det är många öl eller vinglas som töms innan sängdags varje kväll. Dessutom tycker hon synd om sig ganska ofta eftersom hon inte haft chansen att bilda familj; hon bodde hemma hos sin far tills han dog och fortsätter nu att bo kvar i hans hus. En vuxen människa! Herregud. Att hon är tjock verkar hon dock ta vid gott mod - hon tänker inte ständigt på bantning (inte alls faktiskt) och skämtar ibland om sin vikt, vilket ju förstås kan vara ett sorts försvar för att ta udden av det andra skulle kunna säga...

Nåja, nåja. Det kanske blir bättre. (För Vera alltså, själva berättelsen i övrigt tyckte jag var bra.)

Äta djur

2011-07-31T10:07:00.001+02:00

Jag läser Jonathan Safran Foers Äta djur och skäms. För att jag är köttätare (men hade förmodligen skämts även som vegetarian), för att jag är människa och därför tillhör en art som anser sig vara förmer än alla andra arter, till den milda grad att vi behandlar dem som, ja, föremål. Dessutom blir jag förbannad.

3 x backlogging

2011-07-31T09:38:00.002+02:00

Jag har ägnat en stor del av juli åt att läsa gamla Maria Lang som jag inte läst förut, men jag tror att jag lämnar Lang-analyserna till Helena. Istället tänkte jag skriva lite snabbt om tre andra böcker jag läst under sommaren.

John Ajvide Lindqvist - Lilla stjärna
Sist av alla(?) läste jag faktiskt Lilla stjärna, bland annat för att jag fick den i födelsedagspresent vilket gjorde att den alltså fanns där i bokhyllan (men jag hade ju planerat att läsa den hur som helst, det hade bara inte blivit av). Min bedömning? Jo, den är bra, men Människohamn är fortfarande bättre. Lilla stjärna är så bizarr att man mår illa. I korthet, om det nu är någon som mot förmodan inte har läst den, så handlar den om den avdankade dansbandsstjärnan Lennart som hittar ett spädbarn i skogen - en liten flicka som kan skrika en helt ren ton. Lennart blir så till sig över detta att han beslutar sig för att ta med flickan hem. Han stänger in henne i sin källare och beslutar sig för att uppfostra henne i hemlighet, eftersom han föreställer sig att han med flickans fantastiska förmåga (allitteration!) åter ska stiga på dansbandshimlen. Naturligvis går det inte riktigt så.

Mari Strachan - Jorden sjunger i B-dur
Boken utspelar sig i Wales på 1950-talet, och det är egentligen det faktumet som gör hela boken. Jorden sjunger i B-dur handlar om tolvåriga Gwennie som är minst sagt speciell; hon tror att hon kan flyga (men bara när hon sover, hon har inte lärt sig att flyga när hon är vaken än) och är nästan äckligt lillgammal samtidigt som hon är otroligt naiv. När en av grannarna försvinner och sedan hittas ihjälslagen beslutar sig Gwennie för att försöka lista ut vad som egentligen hände, precis som en av detektiverna i de romaner hon brukar läsa - och sedan låna ut till byns polisman (som hellre arbetar i trädgården är löser brott). Det är en lite smårolig bok och kul att läsa pga miljön - hur ofta läser man en bok som utspelar sig i Wales? - och tidsmarkörerna, men Gwennie är verkligen otroligt irriterande och det är nästan så att jag ibland sympatiserar med mamman som favoriserar sin äldsta dotter Bethan.

Gyles Brandreth - Oscar Wilde and the Nest of Vipers
Till skillnad från i de tre första böckerna där Robert Sherard är Watson till Oscar Wildes Holmes är The Nest of Vipers uppbyggd nästan som en brevroman. Den består av dagboksanteckningar, telegram och brev mellan de olika karaktärerna och deras respektive hustrur/vänner/kollegor vilket faktiskt är bra för historien, eftersom man då får fler olika perspektiv (t.ex. Arthur Conan Doyles syn på Robert Sherard). I den här boken anspelas det mer på Oscar Wildes homosexualitet - även fast ingenting sägs rakt ut, förstås - och även prins Albert Victor, drottning Victorias sonson, blir outad som gay (eller kanske snarare bisexuell). The Nest of Vipers handlar om vampyrer, en kunglig skandal, den senaste (år 1890) forskningen om hysteriska kvinnor - forskning som involverar både hypnos av levande patienter och obduktion av döda sådana, i syfte att hitta en fysiologisk förklaring på ett neurologiskt problem. Jag tycker nog att den tredje boken (Oscar Wilde and the Dead Man's Smile) var något bättre, men The Nest of Vipers är fortfarande riktigt bra och jag gillar som sagt brevromans-greppet. När kommer nästa bok?

Oj. Hej.

2011-07-21T17:35:00.000+02:00

Det blev visst en bloggpaus där (och den kanske fortsätter ett tag, vad vet jag...) men jag tänkte bara titta in och säga att ni måste gå och läsa Bokstävlarnas inlägg om science fiction som bokbloggosfärens hatgenre och sen göra ett inlägg i debatten. Det kan nog bli livat! =)

Om nån undrar så står jag på SF-älskarnas sida. *gasp* Stor överraskning där!

P. S. Idag läste jag Shaun Tans Ankomsten. Om ni inte har gjort det så måste ni göra det genast.

George Mann - The Immorality Engine

2011-07-10T14:55:00.000+02:00

Detta är den tredje boken i serien Newbury & Hobbes Investigation och som jag har väntat och väntat - och väntat lite till - på att den skulle ges ut och skickas till mig, eftersom jag förhandsbeställde den för omkring 1½ år sedan.

I The Immorality Engine har sir Maurice Newbury dekat ner sig fullständigt; han tillbringar sina dagar i diverse opiumhålor och försummar både sitt jobb och sina vänner. För att slutligen rycka honom tillbaks till verkligheten beslutar sig hans assistent miss Veronica Hobbes och hans gamle vän sir Charles Bainbridge vid Scotland Yard för att ett intressant fall är den bästa medicinen. Ett ypperligt tillfälle presenterar sig när juveltjuven Edwin Sykes hittas död - samtidigt som juvelstölderna med hans signatur fortsätter...

Newbury, som är expert på det ockulta, samlar motvilligt ihop sina själsförmögenheter och tar itu med fallet. Det leder honom till en exklusiv herrklubb med arthurianska ideal, till en komplott mot drottningens liv och till Amelia Hobbes, Veronicas sjuka syster som vårdas av drottningens egen livmedikus doktor Fabian. Denne hävdar att hans behandling är det enda som kan rädda Amelia men Newbury och Veronica börjar snart misstänka att doktor Fabian har andra, mörkare, planer för sin patient.

George Mann blir bara bättre och bättre; han har hittat sin nisch i och med Newbury & Hobbes-böckerna och jag hoppas att serien fortsätter i många böcker till!

Höstens böcker

2011-07-08T10:00:00.001+02:00

Alla har väl redan gått igenom förlagens och Svensk bokhandels höstkataloger och skrivit upp det som är intressant? Jag har då hittat en del smått och gott:

Albert Bonniers förlag
Marie Hermanson - Himmelsdalen
Thomas Ringstedt - Röd snö
Hwang Sok-Yong - Den gamla trädgården

Alfabeta
Val McDermid - Mörkrets gärning

Bonnier Fakta
Barbro Hedvall - Vår rättmätiga plats

Bra Böcker
Dean Koontz - Vad natten döljer

Brombergs
Umberto Eco - Konspirationen i Prag
Rolf Bauerdick - Hur madonnan kom till månen

Damm förlag
Essie Fox - Sömngångerskan

Forum
A. J. Kazinski - Den sista goda människan
Rona Jaffe - Det bästa av allt
Eva Hornung - Hundpojken

Minotaur
Stephen Booth - Djävulsklippan
Peter Robinson - Roten till det onda
Denise Mina - Getingsommar

Ordfront förlag
Fanny Ambjörnsson - Rosa: den farliga färgen
Hanna von Corswant - Barnflickan

Telegram förlag
Sharon J. Bolton - Ond skörd

Wahlström & Widstrand
Johan Theorin - Sankta Psyko

Kvartalsrapport 2

2011-07-03T16:36:00.002+02:00

April
Sarah Langan - The Missing
Dorothy Sayers - Kamratfesten
Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren - Cirkeln
Amanda Hellberg - Döden på en blek häst
Charlie Higson - Fienden
Marina Nilsson - Hemmafru version 2.0
Elin Boardy - Mot ljuset
Philippe Claudel - Monsieur Linh och den lilla flickan
Dorothy Sayers - De nio målarna

Maj
Agatha Christie - Begravningar är farliga
Elly Griffiths - Huset vid havets slut
Amanda Hellberg - Styggelsen
Clive Cussler - Skeleton Coast
Magnus Nordin - Tystnadens hus
Henry James - The Turn of the Screw

Juni
Christoffer Carlsson - Den enögda kaninen
Lincoln Child - Terminal Freeze
Dorothy Sayers - Naturlig död?
Maria Lang - Ofärd i huset bor
Maria Lang - En främmande man
Kate Morton - I det förflutna
Maria Lang - Rosor, kyssar och döden
George Mann - The Immorality Engine

23 böcker totalt det här kvartalet och av dem var 7 omläsningar, mestadels Maria Lang. Bara fem på engelska och tre ungdomsböcker (Cirkeln, Fienden och Tystnadens hus).

Bäst det här kvartalet (utan inbördes ordning):
Sarah Langan - The Missing
Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren - Cirkeln
Charlie Higson - Fienden
George Mann - The Immorality Engine
Kate Morton - I det förflutna

Sämst:
Ingen, faktiskt. Möjligen är jag lite halvskeptisk till Mot ljuset och The Turn of the Screw.

Argh!

2011-07-02T15:45:00.001+02:00

Här tänkte jag hämta ut mitt bokpaket som kom igår (hade dock inte tid då, eftersom jag for direkt från jobbet in till stan för att gå på bio. Transformers: Dark of the Moon om nån undrade) och så har uthämtningsstället STÄNGT! Sommaröppettider, vilket betyder stängt lördagar och söndagar. Så har de aldrig haft förut och med tanke på hur dåliga öppettider de har även i vanliga fall så undrar jag hur den där kiosken går runt egentligen.

Nu är det dessutom nytt kvartal och därmed dags för en kvartalsrapport (ja, jag vet att det finns flera som hatar alla de där rapporterna, men det struntar jag i), men jag känner inte riktigt för att skriva ihop en just nu. Kanske senare, kanske imorgon. Jag har också två böcker att blogga om (The Immorality Engine och Lilla stjärna) men det får också vänta.

Det var på tiden

2011-06-29T19:20:00.000+02:00

IDAG fick jag leveransbesked på böckerna jag beställde den 17/6, alltså "endast" 12 dagar sen. Ok, det har varit midsommar däremellan, men nån måtta får det väl ändå vara.

Nåja, det är ju inte som att jag inte har nånting att läsa hemma. Efter allt Maria Lang-prat gjorde jag slag i saken och lånade hem alla Lang-böcker som fanns på jobbet och som jag inte redan läst. (Vad jag vet. Jag kan ju ha glömt bort någon.) Det blev en liten hög ändå, det är ganska många av böckerna från 60- och 70-talet som jag inte läst.

Kate Morton - I det förflutna

2011-06-21T19:03:00.001+02:00

Dimmornas lek var inte alls som min kopp te när det begav sig, men jag blev ändå lite sugen på I det förflutna som verkade ha en betydligt intressantare grundstory, imo. (Den glömda trädgården har jag för övrigt beställt i pocket nu, jag hoppas att den är bra.)

Häromdagen upptäckte jag att jag snart måste lämna tillbaks I det förflutna till biblioteket vilket betydde att jag faktiskt var tvungen att ta tag i den istället för att läsa om gamla Maria Lang-deckare. Nu har jag alltså läst klart den.

I det förflutna påminner mig om två andra böcker; dels Jonathan Carrolls Skrattets rike och dels Diane Setterfields Den trettonde historien. Den förstnämnda boken eftersom berättarjaget är en kvinna som blivit besatt av en gammal barnbok, The True History of the Mud Man, skriven för många år sedan av en hemlighetsfull författare och omåttlig hyllad av alla som läser den, och den sistnämnda på grund av miljön - ett slott bebott av en familj vars sista tre medlemmar envist bevarar de hemska familjehemligheterna. Att berättarjaget dessutom är i princip besatt av böcker och läsande ungefär som Margaret i Den trettonde historien gör att likheten blir ännu tydligare.

I korthet handlar I det förflutna alltså om Edie Burchill, en kvinna i trettioårsåldern vars förhållande nyss gått i kras. Hon har en dålig relation till sin mor och inte många vänner förutom sin chef, ägaren till det lilla förlag där hon arbetar. När boken börjar har en femtio år gammal postväska upphittats på en vind och de halvsekelgamla breven i den delats ut till sina mottagare. Edies mamma får ett brev som hon reagerar starkt på - så starkt att Edie börjar undra över vad det egentligen innehöll. Jakten på svar leder henne till den avlidne Raymond Blythe, författare till den bok Edie älskade mest av allt som barn, och hans tre döttrar, Persephone, Seraphia och Juniper Blythe, som numera bor ensamma på familjeslottet Milderhurst Castle. Vid första anblicken verkar de tre gamla damerna bara vara förtjusande original, men när Edie får chansen att lära känna dem närmare avslöjas en sorglig och skrämmande historia.

Översättningen kanske inte är helt tiptop alla gånger så ibland blev jag faktiskt lite störd på språket, men förutom det så tycker jag att I det förflutna är en mycket bra roman som smidigt växlar mellan flera olika tidsperspektiv och berättarröster - Edie är "jag"-et i boken, men man får även följa de tre systrarna Blythe samt Edies mor Meredith som barn, och boken handlar lika mycket om Edies jakt på sanningen om Raymond Blythes familjehistoria som hennes egen utveckling och relation med modern.

Det är rentav så att jag börjar omvärdera min uppfattning om Dimmornas lek; jag kanske ska pröva att börja läsa den igen och se om den kanske är bättre den här gången...

Spöregn och strömavbrott

2011-06-21T17:22:00.000+02:00

Det har öst ner i dagarna två (ok, inte öst hela tiden, ibland har det bara strilat eller t.o.m duggat lätt. Men ändå) och för att toppa det underbara vädret* så gick strömmen idag (nu är den förstås tillbaka). Problemet med att inte ha ström är inte bara att man inte kan se på tv eller sitta vid datorn, man kan inte heller laga mat. Åtminstone inte om man vill ha varm mat. Följaktligen trotsade vi regnet och begav oss in till stan för att äta lunch. En alldeles för sen lunch visade det sig eftersom de första två ställena vi gick till båda hade stängt - två helt onödiga stängda timmar mellan lunchens slut kl 14 och middagstidens början kl 16. Vad i?! Till slut blev det pizza för sambon och en kycklingrulle för mig på det lokala kebabhaket.

Ett annat problem med strömavbrott är att det blir lite mörkt för att läsa. Inte i vanliga fall kanske, dvs. när det inte regnar för då är det ju faktiskt rätt ljust ute sommartid, men när det regnar som det gör nu så blir det så grådassigt i lägenheten att jag bara får ont i huvudet om jag försöker koncentrera mig. Typiskt nog, för annars är ju ösregn det bästa läsvädret.

*Underbart så länge man inte behöver gå ut i det, förstås.

Tröstshopping

2011-06-17T19:38:00.003+02:00

Tummen ner för De ickesynliga

2011-06-16T18:11:00.000+02:00

Osympatiska karaktärer är ett säkert kort för att få mig att sluta läsa en bok. De ickesynliga håller sig med ett ärkenöt utan dess like, vilket i kombination med de ickesynliga själva - osynliga varelser som ser ner på människor mer än de anser att människor ser ner på djur och, icke att förglömma, Naturen med stort N - betyder en bok som kastas i den imaginära soptunnan. Inte i en fysisk sådan förstås. Nån som vill ha en bok?

Finally!

2011-06-16T15:51:00.001+02:00

Jag förhandsbokade The Immorality Engine, tredje boken i George Manns Newbury & Hobbes-serie, för... tja, ett och ett halvt år sedan? Sen dess har den haft statusen "awaiting publication" på Book Depository. Men idag! Idag kom den!

Woot!

Maria Lang-omläsning

2011-06-14T19:21:00.000+02:00

Dark Places-Helena har sin årstidsbundna rituella omläsning av diverse Maria Lang-deckare och jag följer hennes exempel; nu inför midsommar blir det En främmande man, senare i sommar måste man ju läsa Mörkögda augustinatt, till Lucia är Vitklädd med ljus i hår obligatorisk och julaftonen tillbringas med fördel läsandes Tragedi på en lantkyrkogård. Och så vidare.

(Fast jag missade också att läsa Kung Liljekonvalje av dungen vid rätt tidpunkt.)

Icke-läsning

2011-06-08T18:18:00.000+02:00

Att sambon var inlagd på sjukhus (ja, han är hemma igen, kom hem igår) betydde till att börja med att jag lyckades läsa ut två böcker på en dag. Övriga dagar i ensamhet har det dock blivit följande läst: inget. Inte heller lyckades jag städa som jag planerat, det gjorde jag idag istället, så jag vet faktiskt inte riktigt vad jag har gjort den här helgen. Inte varit hemma så mycket uppenbarligen.

Gräsänka

2011-06-04T21:44:00.001+02:00

Jag är gräsänka just nu, men inte av nån rolig anledning (som ni som följer mig på Twitter förmodligen sett). Min sambo ligger inlagd på sjukhuset pga svåra magsmärtor, något som han visserligen lidit av lite då och då i många år men igår var det värre än vanligt så vi åkte in till akuten och de beslutade sig för att lägga in honom. Jag hoppas att han får komma hem snart och att de faktiskt hittar felet den här gången - det här är inte första gången han söker läkarhjälp, men de har aldrig kunnat säga vad som är fel.

Det enda positiva med att sitta på akuten i 4½ timme är väl att jag hann läsa ut nästan en hel bok.

Christoffer Carlsson - Den enögda kaninen

2011-06-04T18:20:00.002+02:00

Jag är officiellt sjukt avundsjuk. Hur kan nån som är född 1986 skriva så bra? (Eller är det ett tecken på att jag börjar bli gammal?)

Christoffer Carlssons debut Fallet Vincent Franke väckte precis samma förundran (med precis samma formulering, insåg jag nu) så jag kanske helt enkelt måste medge för mig själv att ja, jag börjar förmodligen bli gammal. Jag är åtminstone mycket äldre än jag tror.

Den enögda kaninen har beskrivits som en "glesbygd noir" och utspelar sig i den lilla fiktiva småländska orten Dalen, som egentligen inte är en dal, där de omkring sexhundra invånarna känner varandra så väl att efternamn inte behövs. David har flyttat därifrån och läser nu filosofi på Stockholms universitet, men en ödesdiger sommar kommer han hem och dras in i en nedåtgående spiral av händelser tillsammans med barndomsvännen Lukas och fyra andra ungdomar - Richard, Martin, Julian och Justine. I Dalen florerar rykten, både oskyldiga och illasinnade, om nästan alla. Vissa är sanna, vissa är det inte; till exempel sägs Martin vara bög och Julian och Justine, som är syskon, sägs ha ett förhållande. Den här sommaren får David veta vilka rykten som är sanna.

De sex ungdomarna har hittat ett gammalt hus, undangömt och bortglömt, och använder det inte bara som sin privata mötesplats utan även som gömställe för stöldgods. Tillsammans begår de inbrott i hus över hela Dalen, och det är inbrotten som har skulden för allt som sedan händer.

Nånting jag reagerar på är hur lätt de inblandade verkar ta på det de gör. Inbrotten ses inte som nåt allvarligt, och inte ens när något mer allvarligt faktiskt händer så verkar de sex känna någon större ångest inför det hela - visst, några av dem har moraliska betänkligheter, men mestadels handlar problemen om hur de ska kunna klara sig undan snarare än om vad de egentligen har gjort. Den extrema homofobin i Dalen stör jag mig också på, men jag kan mycket väl tänka mig att det är precis så det är i bibelbältet Småland (eller för den delen i många små byar ute på landsbygden).

Förutom detta tycker jag att Den enögda kaninen är ganska briljant. När det började bli lite väl mycket gangsters och uppgörelser blev jag lite uttråkad, men de mer övernaturliga inslagen - som kanske och kanske inte är Davids inbillningar - är spot on och hade kunnat utvecklas ännu mer. Överhuvudtaget är det karaktärsutvecklingen och det psykologiska samspelet mellan, tja, precis alla i boken som är det mest intressanta. (Och språket! Språket är fantastiskt.)

Det är en blandning av noir, psykologisk thriller och coming-of-age story med en dos av incest och hallucinationer, och om Christoffer Carlsson tänker fortsätta skriva böcker så tänker jag fortsätta läsa dem.

Härtill var jag nödd och tvungen

2011-06-02T23:51:00.002+02:00

Jag provläste lite i Zoo City av Lauren Beukes (sydafrikansk urban fantasy) hemma hos en kompis idag och kom fram till att jag genast behövde beställa den. Med 10% rabatt på Book Depository gick den dessutom på under 50-lappen, så jag har inte SÅ dåligt samvete...

P.S. Jag började på Den enögda kaninen idag. Halva boken i en sittning. Den är bra.

Nämen

2011-06-01T23:03:00.000+02:00

Idag fick jag faktiskt mitt rec. ex. av De ickesynliga. Nu ska jag bara komma mig för att läsa det också. (Jag har inte lyckats börja med Den enögda kaninen än... men det ligger på att-göra-listan, jag lovar.)

Snabb resumé av senaste tidens läsning

2011-05-29T16:11:00.001+02:00

Jag har inte varit så bra på att skriva om lästa böcker i år, så jag tar en liten recap av sånt som ligger orecenserat.

Sarah Langan - The Missing
Betydligt bättre än Langans debut The Keeper, i mitt tycke. Utspelar sig i The Keeper-staden Bedfords grannstad Corpus Christi där man inte vet så noga vad som egentligen hände, bara att sågverket exploderade och att Bedford numera är öde. Läraren Lois Larkin åker på en utflykt till skogen mellan de två städerna med sin skolklass och en av eleverna försvinner. Det blir början till slutet för Corpus Christi och, i förlängningen, USA. (Och kanske hela världen?) Mycket bra hursomhelst, jag rekommenderar den skarpt. Det är en del blood and gore men The Missing koncentrerar sig främt på den psykologiska skräcken och i synnerhet slutet (det allra sista stycket, närmare bestämt...) stannar kvar länge. Temat i boken påminner dessutom en del om första delen i The Passage.

Philippe Claudel - Monsieur Linh och den lilla flickan
Otroligt sorglig bok om den gamle monsieur Linh som flyr från ett icke namngivet, krigsdrabbat land i Asien till ett annat, icke namngivet, land i Europa tillsammans med sitt lilla barnbarn. Hans enda mål i livet är att hålla den lilla flickan trygg, men han känner sig rädd och osäker i det nya landet där han inte förstås språket och där allt är så annorlunda. På en av sina promenader i den nya staden möter han en annan man, monsieur Bark, och de två blir vänner utan att kunna varandras språk, och när monsieur Linh en dag får ett nytt boende långt från parken där han och monsieur Bark brukar träffas måste han till varje pris ta sig därifrån och träffa sin vän igen.

Tunn och snabbläst och mycket sorglig, som sagt. Slutet förändrar hela boken - det är nästan att man måste läsa den en gång till i ljuset av det.

Elly Griffiths - Huset vid havets slut
Tredje boken om arkeologen Ruth Galloway, och den hittills bästa skulle jag vilja säga. Visst, översättningen var väl kanske lite styltig, men det tänkte jag inte så mycket på... I den här boken är Ruths dotter Kate född, och Ruth måste nu jonglera sitt jobb och sin fem månader gamla dotter samtidigt som hon måste hålla barnets far en hemlighet för sina kollegor och vänner. Sex kroppar hittas på stranden och kol 14-dateringen placerar dem i modern tid - andra världskriget närmare bestämt. Det visar sig att männen var tyskar och att de kan ha mördats av det brittiska hemvärnet som sedan försökt mörka alltihop. Men några av de män som deltog känner fortfarande skuld över vad de gjorde, och de vill nu dra fram hela historien i ljuset.

Egentligen läser man nog böckerna mest för Ruths skull, snarare än fallen i sig. Hon är något så ovanligt som en sympatisk kvinnlig karaktär som inte är helt perfekt och underskön utan har en del brister och nojjor, men lever sitt liv som hon vill ändå.

Amanda Hellberg - Styggelsen
Betydligt mer skrämmande än Döden på en blek häst (fast jag läste ju dem i helt fel ordning, men det gjorde inte så mycket tyckte jag). Boken börjar 1946 med att den unga flickan Singa som tillsammans med sin far reser runt och håller "seanser", skulle man väl kunna kalla det, där Singa låtsas kanalisera andar som har meddelanden till publiken. Allting är dock inte fejk; Singa har äkta gåvor. Det upptäcker ett syskonpar som också försörjer sig på seanser, och de kidnappar flickan för att utnyttja henne för sina egna syften. Systern, Eva, har dock andra intressen också - hennes ondskefulla och sadistiska läggning får fullt utlopp i sättet de behandlar Singa på, och det värsta är att läsa om hur Singa får leva efter kidnappningen. Femtio år senare får den unga Maja Grå kontakt med spöket Singa, som desperat försöker meddela sig med någon på den levande sidan.

Riktigt bra, men jobbig att läsa. Jag hade kunnat vrida nacken av Eva själv. Vidrig människa. Men i vanlig ordning vänder slutet upp och ner på det man trodde att man visste...

Magnus Nordin - Tystnadens hus
Ungdomsbok som jag läste på lunchen i bokbussen - det kan ju vara bra att ha nånting att rekommendera för ungarna. Magnus Nordin skriver alltid bra, och Tystnadens hus är en av de bästa böckerna jag har läst av honom. Stella, 16 år, rymmer från ett barnhem som kallas fader Davids gård (mer eller mindre en sekt som styrs med järnhård hand av denne fader David) tillsammans med den något äldre Gabriel. De båda får bo i ett övergivet gammalt rivningshus, och en av Gabriels polare har fixat ett jobb åt honom. Stella får istället order om att inte gå ut eftersom fader David troligen letar efter dem. Dagarna går långsamt och Stella har tråkigt. En dag ser hon en liten flicka på gården; Lina, som flickan heter, hävdar bestämt att hon bor i huset, trots att Stella vet att det är övergivet. Vem är Lina? Var är hennes föräldrar? Stella börjar se och höra saker som tyder på att rivningshuset är hemsökt...

Mycket bra, som sagt, och precis som de flesta andra böcker i det här inlägget slutar Tystnadens hus på ett minst sagt oväntat sätt. =) Rekommenderas till tonåringar som vill ha nåt spännande!

Missade Towel Day

2011-05-27T23:32:00.000+02:00

Jag har haft alldeles för mycket att hålla reda på så jag missade helt att det var Towel Day i onsdags. (Kom på det framåt eftermiddagen.) Det var första dagen på mitt nya vikariat, dvs. det på bokbussen, så Towel Day var inte min första prioritering. Ja ja. Det blir ju 25 maj nästa år också.

Man kanske skulle ta och blogga lite?

2011-05-27T17:35:00.002+02:00

Nu var det ju ett tag sen. Jag har jobbat, mest. Egentligen skulle jag vara i Råneå fram tills idag men pga akut sjukdom blev jag istället inkallad för att jobba på bokbussen (jag är tydligen den man ringer till när det krisar) i onsdags och idag, samt början av nästa vecka. Efter det får jag se hur det blir, det beror på när hon jag vickar för kommer tillbaks.

(Jag trodde apropå ingenting att Blogger beslutar sig för att lägga ner igen eftersom jag inte fått logga in idag, men när jag prövade med en annan webbläsare så funkade det. Ja ja. Teknikens under, och så vidare...)

Och så något helt annat: jag hoppas verkligen att Tereseh, vinnaren av De ickesynliga, fått sin tävlingsvinst. Jag har nämligen inte fått mitt recensionsex av samma bok, trots att jag påmint dem, dvs. PR-byrån som erbjöd mig ett rec. ex. + ett att lotta ut, en gång redan. Då sa de att de skickat min adress till förlaget redan och att de skulle peta på förlaget en gång till, men ingenting har hänt. Samma sak hände när jag skulle få en av de där Klassikerboxarna som Bonniers gav ut för ett tag sen. Då blev jag tillfrågad om jag ville ha en, svarade ja, fick ett mail där de sa att de skulle skicka den och sen fick jag den aldrig. WTF? Är det nån på Posten som stjäl mina paket?

Idag fick jag dock ett rec. ex. av Piratförlaget, Christoffer Carlssons Den enögda kaninen. Gamla goda Piratförlaget kan man lita på minsann.

Stockholmsvistelse och bokbeställning

2011-05-19T18:21:00.000+02:00

Stockholmsbesöket blev mycket trevligt, om än något regnigt. Lördagen var det dock fint väder, vilket firades med ett maraton-bokbloggarfika på Vurma. Tyvärr var det några som inte kunde komma - livet och sjukdomar kom i vägen - men Boktimmen, Any Moment Called Now och Bokstävlarna samt undertecknad och två icke-bokbloggare samlades och pratade, tja, allt annat än böcker skulle man nog kunna säga. Lite Game of Thrones och bloggande avhandlades dock.

Förutom bokbloggarfikat så blev det två saker gjorda i helgen: det åts en massa mat och det gicks på bokhandlar. Vi hann med sushi, vietnamesiskt, tacos, dumplings och Jensen´s Bøfhus (episka efterrätter!), samt Hallongrottan, The English Bookshop, SF-bokhandeln och ett litet antikvariat som jag tror hette Oceanen. Dessutom blev det ett besök på stadsbiblioteket och, förstås, Eurovision.

De böcker jag letade efter när vi var på SF-bokhandeln var Carrie Ryans The Forest of Hands and Teeth och Charlie Higsons The Dead. Den förstnämnda var slut och den sistnämnda hade de inte alls, vilket gjorde mig lite grumpy. Istället köpte jag Apartment 16 av Adam Nevill och sen hittade jag båda böckerna på The English Bookshop dagen efter, men då hade jag slut pengar...

För att kompensera det beställda jag lite böcker från Book Depository idag istället. The Forest of Hands and Teeth och The Dead förstås, och The Enemy fastän jag redan läst den (man kan ju inte ha del två i en serie och inte del ett) The Dead-Tossed Waves som är uppföljaren till The Forest of Hands and Teeth, Soulless av Gail Carriger, Oscar Wilde and the Nest of Vipers av Gyles Brandreth och Shoot to Thrill av P. J. Tracy. Book Depository har ju en rabattkod (May11) på 10% fram till 31 maj så det var ju lika bra att utnyttja den.

Icke bokrelaterade inköp i Stockholm var en klänning ur Jade Jagger for Indiska-kollektionen, två nagellack (ljusgult och jadegrönt), en temugg, en kylskåpsmagnet i form av Hattifnattar (ok, det är ju lite bokrelaterat...) och en massa salt&vinegar-chips. När man nu har chansen att köpa riktiga salt&vinegar-chips på The English Shop (utan Book i namnet) så måste man ju ta den! Synd bara att det är så svårt att frakta hem på flyget, jag fick nöja mig med att äta dem när vi såg Eurovision. Vart kan man hitta t.ex. Walkers-chips i Luleå?

Vem vann De ickesynliga?

2011-05-17T10:38:00.001+02:00

18 personer ville delta i tävlingen, och utlottningen gick till på ett mycket högteknologiskt sätt. Jag skrev nummer på små lappar som jag vek ihop och la i en burk. Sen bad jag min kollega att dra en lapp. =)

Vinnaren av Fredrik Häréns De ickesynliga är kommentar nummer 17, Tereseh! Maila din adress till etthemutanbocker(at)hotmail.com så snart som möjligt så vidarebefordrar jag den till förlaget.

Blogger-fail

2011-05-13T20:13:00.001+02:00

Eftersom Blogger krånglat verkar allt - inlägg, kommentarer osv. - som skrivits efter tisdag kväll vara borta. Det betyder att några av er som velat delta i tävlingen för att vinna De ickesynliga har fått sina kommentarer raderade. Kommentera gärna igen! Det är åtminstone tre personer det rör sig om, men jag vet ju inte vilka...

Bokpackning

2011-05-11T10:30:00.000+02:00

För tre dagars bortavaro från hemmet behövs troligen minst tre eller fyra böcker, det kan nog varenda bokbloggare skriva under på. För Stockholmsresan tar jag med Cusslers Skeleton Coast, som jag påbörjade för flera veckor sen, Carrolls (behöver jag ens skriva författarnamnet?) Alice in Wonderland and Through the Looking Glass som jag plötsligt fick syn på i bokhyllan, Jacksons We Have Always Lived in the Castle - samma där som med Alice - och antagligen en bok till. Vilken? Embassytown är inbunden och besvärlig så jag vet inte om jag ids ta med den, och jag vill inte ta en biblioteksbok. Hm. Svårt det där.

Vinn De ickesynliga!

2011-05-09T23:25:00.001+02:00

Min första tävling (vi kan ju säga att det är för att jag nått upp i 1000 inlägg, faktiskt 1003 med det här)! Jag har nämligen blivit erbjuden av Bokförlaget Forum att lotta ut ett ex av Fredrik Häréns bok De ickesynliga som kom ut nu i april.

Det ni behöver göra för att delta är följande: lämna en kommentar, där ni anger att ni vill vara med och tävla, till det här inlägget. Det är allt. Ni har fram till måndag 16/5 kl 23.59 på er, och på tisdag 17/5 drar jag en vinnare som sedan kommer att ombedas maila namn och adress till mig så att jag kan vidarebefordra det till förlaget.

Jag tycker att det låter som en jättespännande bok, så ta nu chansen att få en gratis. =)

Lånestopp?

2011-05-09T14:04:00.000+02:00

Nu är det snart lånestopp som gäller på böcker, jag hittar så mycket på jobbet som jag inte kan låta bli att låna och inte har jag mer tid att läsa för det. (Det där med att man borde kunna köpa lästid tillsammans med en bok? Detsamma borde gälla låneböcker. Varje bok borde komma med minst en veckas extra lästid...)

Reklam, skamlös reklam!

2011-05-06T21:40:00.002+02:00

En ny bokblogg har sett dagens ljus! Min excellenta vän Sooz - ni som kommer på bloggträffen i Sthlm 14/5 kommer rentav få träffa henne - har startat en blogg för fantasy, SF och därtill relaterad litteratur. Any Moment Called Now är engelskspråkig men det borde väl inte hindra er? Jag kan rentav tänka mig att vissa kommer att uppskatta det. Bokstävlarna, jag tittar på dig. ;)

(Jag känner mig förresten lite extra stolt eftersom både bloggnamnet och undertiteln var förslag från mig.)

Seså, iväg med er nu! Gå och läs!

Bokus har "flyttrea"

2011-05-06T10:21:00.001+02:00

Har ni sett att Bokus har flyttrea? De ska flytta sitt lager så de rear ut en massa titlar fram till 31/5. Jag hittade bara en bok jag blev sugen på (Monster Show: A Cultural History of Horror av David J. Skal, 39:-) men jag tror säkert att det finns en hel del som kan vara av intresse för andra.

Bokbloggsträff!

2011-05-02T18:07:00.002+02:00

Lördag 14/5, kl 15.00, på Vurma på söder (Bergsunds Strand 31). Leta efter ett sällskap med varsin bok i näven. =) Intresse har hittills anmälts av Bokstävlarna, Glory Box och Pantalaimone, plus förstås jag själv och Boktimmen. Ytterligare en eller rentav två idoga läsare, tillika mina och Fias värdar under helgen, medföljer.

Om det är några andra bokbloggare som vill dyka upp så är ni välkomna!

Elin Boardy - Mot ljuset

2011-05-02T15:11:00.001+02:00

Från början var det lite Små krig-varning på Mot ljuset, dvs. en bok som kändes som att jag borde gilla den men som mest genererade en gäspning. Lyckligtvis blev den bättre - nej, inte bättre, för den var hela tiden bra sådär i största allmänhet, men mer tilltalande för just mig - en bit in.

Boken handlar om Elly, en ung svenska som följer med sin nygifta syster Annie på dennas bröllopsresa till Malaya. Annies man, dansken Laurids Jensen, är läkare och passar på att kombinera sin bröllopsresa med läkarpraktik på en malayisk plantage. I sällskapet ingår också Niels, Laurids bästa vän från skolåren, och Thomsen, plantageägaren. Året är 1947, andra världskriget ligger fortfarande färskt i minnet och rasismen grasserar hejvilt - man skulle ju kunna tycka att man kan vara lite artig mot de människor som bor i landet man besöker, men det går ju inte för sig. Inte när de besökande är västerlänningar och de infödda asiater.

Jag har lite svårt att se vad Boardy vill med sin berättelse. Elly är huvudpersonen, och jag antar helt enkelt att boken handlar om hennes personliga utveckling, för det är den röda tråd jag kan se. Jag hade hoppats på lite mer Fem svarta höns-handling eftersom det var såna vibbar jag fick när jag läste på baksidan, men revolutionen tar inte fart förrän i slutet av boken och innan allt bryter lös hinner Elly börja klä sig i byxor, ha en affär, utveckla ett politiskt samvete och i största allmänhet utvecklas som människa.

Jag är inte helt på det klara med vad jag tycker om Mot ljuset. Det lutar åt att jag gillar den, men jag skulle nästan behöva läsa den en gång till för att bli säker. (Jag är inte heller säker på vad jag tycker om de danska ord och uttryck som Boardy använder i dialogen för att understryka att vissa av personerna i sällskapet är danskar. Det blir ungefär som i Döden på en blek häst, men besvärligare eftersom jag inte kan danska.)

Apropå bokbloggsträff i hufvudstaden

2011-05-01T16:00:00.000+02:00

Lördag 14/5, hur låter det? Runt, tja, 15-tiden?

Förslag på mötesplats mottages gärna!

Charlie Higson - Fienden

2011-04-28T19:27:00.001+02:00

Fienden är första delen i en (relativt) ny ungdomsserie, och i denna första bok är det ungefär ett år sedan världens alla vuxna blev sjuka och dog. Om de hade tur.

De som inte hade tur blev istället vidriga, böldförsedda, hjärndöda, ruttnande zombies, vars enda mål i (o-)livet är att äta. Och vad finns det att äta? Jo, barn. Alla barn under 14 år klarade sig från att bli sjuka, och de som överlevt de vuxnas plötsliga frånfälle - och utsvultna återkomst - samlas i grupper och försöker överleva på det de kan hitta i ruinerna.

Boken koncentrerar sig på en grupp barn som tagit sin tillflykt till ett gammalt köpcenter i London. De är välorganiserade och härdade av det senaste årets händelser, men får allt svårare att klara sig - det är svårt att hitta mat och nästan varje vecka lyckas de vuxna få tag i ett barn, så gruppen decimeras allt mer. När ledaren, Arran, ger sig ut för att leta efter mat tillsammans med några av de andra barnen stöter de på en grupp vuxna som lyckas döda ett av barnen och allvarligt skada Arran. Samma kväll dyker en främmande pojke, Jester, upp i köpcentret. Han berättar att en stor grupp barn bor i Buckingham Palace och att det där finns mat, rent vatten, sovplatser och säkerhet. Hans uppdrag är att hitta andra barn och ta med dem till tryggheten i slottet.

Trots att Arran och hans ställföreträdare Maxie tycker att det hela luktar lite skumt beslutar de sig för att bege sig till Buckingham Palace. De har länge varit medvetna om att de snart måste röra på sig och hitta ett bättre ställe att bo på, och nu har de chansen. Men är verkligen slottet den fristad som Jester utmålar det som?

Det här var så sjukt läskigt! Jag har förstås redan issues när det gäller zombies och 28 dagar senare (som Fiender påminner en hel del om) är den enda film jag fått mardrömmar av i vuxen ålder, men ruttnande odöda som jagar och äter barn - mycket grafiskt beskrivet på sina ställen också - är verkligen inte nånting för lättskrämda. Jag hade rentav problem med att gå och lägga mig när jag läst de första kapitlena. Och det här är en ungdomsbok?!

Nå, jag läste iallafall klart boken, och jag gillar den skarpt. Personbeskrivningarna är extremt välgjorda och barnen känns otroligt levande, även om de i vissa lägen känns nästan lite väl lillgamla. Det kan ju förstås ha sin förklaring i hur de har levt sedan katastrofen inträffade; de äldre har fått se efter de yngre, och de som har varit slagskämpar ute på gatorna har sett och gjort saker som skulle vara omöjliga att föreställa sig för den som inte varit med där ute. Hela sjukdomsbiten är också ett mycket intressant mysterium och jag antar att det kommer att utvecklas i senare böcker. Överhuvudtaget är det många mysterier som måste utvecklas i senare böcker... Nästa bok kommer tyvärr inte ut på svenska förrän i oktober, så jag funderar starkt på att köpa den på engelska istället. Jag vill veta nu!

Rekommendationen är alltså: läs, men inte om du är lättskrämd. Och rekommendera den bara till de ungdomar som tål lite blood and gore.

Böcker jag vill läsa

2011-04-26T19:18:00.001+02:00

Från att ha försökt läsa enbart från min oläst-hylla har jag nu börjat låna böcker igen (det går bra att inte låna när jag är arbetslös, men jobbar man på ett bibliotek så... ja, då jobbar man på ett bibliotek). Hemma just nu finns nyss utlästa Charlie Higsons Fienden, som är första boken i en ungdomsserie och sjukt läskig (jag kände rentav lite motvilja mot att gå och lägga mig häromdan eftersom jag tänkte för mycket på detaljer ur boken - och jag är härdad), Annika Thors Om inte nu så när, Philippe Claudels Monsieur Linh och den lilla flickan samt Elin Boardys Mot ljuset som är nyss påbörjad.

På reservationslistan finns:
Amanda Hellberg - Styggelsen
Ann Cleeves - Dolda djup
Jonathan Safran Foer - Äta djur
Elly Griffiths - Huset vid havets slut
Joe Hill - Horn
Yiyun Li - De hemlösa
Kate Morton - I det förflutna
Staffan Nordstrand - Under floden
Joyce Carol Oates - En fager mö
Kristina Ohlson - Askungar

Jag tänkte att jag för en gångs skull ska försöka läsa böcker när de kommer ut, för det är jag hopplöst dålig på. Jag är alltid sist att läsa de där böckerna som alla pratar om (och ofta läser jag dem inte alls, för de där böckerna som alla pratar om verkar ju inte nödvändigtvis alltid bra).

Men jag väntar förstås på leverans av Embassytown och Kurt Vonneguts Slaughterhouse-5, som jag helt plötsligt fick ett överväldigande sug att läsa (när jag ramlade över det fantastiska citatet "everything was beautiful, and nothing hurt"). Embassytown är förstås nyutgiven. Men kanske inte en särskilt stor blivande snackis, iallafall inte bland den stora allmänheten?

Stockholm!

2011-04-25T18:36:00.002+02:00

Helgen 14-16 maj sammanstrålar två bokbloggare från varsin ända av landet i Stockholm - närmare bestämt jag, från Luleå, och Boktimmen, från Malmö. Vi ska hälsa på gemensamma vänner och titta på Eurovision (varför ge upp en fin tradition bara för att folk flyttar 100 mil bort?) men kanske att det kunde finnas tid för en liten bloggträff? En enkel fika nånstans bara, en timme eller två. Två icke bokbloggande men idoga läsare medföljer troligen.

Vad säger ni, Stockholmsbaserade bokbloggare? Finns intresset?

Världsbokdagen idag ju!

2011-04-23T14:49:00.004+02:00

Den riktiga alltså. På biblioteken var ju världsbokdagen den 13/4 för att inte krocka med påsken... Jag firar dagen med att sitta ute på baksidan - där jag precis sopat av stenplattorna och torkat av utemöblerna - och läsa, och lite senare blir det påskmiddag hemma hos en kompis. Jag är ansvarig för efterrätten, självklart blir det påskbakelser (ni vet, rulltårta med vispad grädde och en persikohalva - så att det ser ut som ett stekt ägg).

Glad påsk!

Krokusarna blommar för fullt i rabatten på baksidan - snart borde tulpanerna slå ut också.

Amanda Hellberg - Döden på en blek häst

2011-04-21T15:49:00.001+02:00

Döden på en blek häst (det finns, apropå ingenting, en parfym från Black Phoenix Alchemy Lab som heter Death on a Pale Horse - hade varit väldigt passande att bära den parfymen samtidigt som man läser boken) handlar om Maja Grå, en ung svensk tjej som kommer till Oxford för att läsa en konstkurs. Hennes mamma Birgitta har blivit mördad i Brighton och förutom allt som följer med en nystart i ett främmande land måste Maja även hantera detta faktum - att hennes mor, som varit försvunnen ur Majas liv i tio år, är död.

Maja är en sån som "ser" saker. Redan tidigt i boken börjar hon få visioner och underliga drömmar som rör mammans mord, och det blir inte bättre att hon får veta att en grupp unga kvinnor för snart 25 år sedan dött under mystiska omständigheter i precis det elevhem som hon bor i. Dessa unga kvinnors död vävs samman med Majas mors död och deras andar hemsöker Maja både i drömmar och när hon är vaken.

Under tiden arbetar Maja med sin konst och blir god vän med sin rumskompis Nikita och en annan kurskamrat, Ashley. Dessutom börjar hon utveckla känslor för den buttre Jack Winter, vars tavlor är skrämmande och provocerande.

Döden på en blek häst är 1) en spökhistoria, 2) en deckare och 3) en coming of age-berättelse där Maja utvecklas både konstnärligt och känslomässigt. Som deckare fungerar den ganska dåligt men som alternativ 1 och 3 tycker jag den är riktigt bra - kanske främst som nummer 3, för Majas egen utveckling och hennes relationer med vännerna Nikita och Ashley tycker jag är intressantast. Ja, egentligen är det hela Oxford-miljön som är allra bäst; det anrika universitetet med sina speciella traditioner, höst i Oxford med gyllene löv och djupblå himmel, studentlivet... det påminner om Dorothy Sayers Kamratfesten, fast ett antal år senare. (Och även väldigt mycket om Carina Burmans Cromwells huvud. Kanske mest om den, till och med.) Jag vill också plugga i Oxford!

Att det vimlade av engelska ord och uttryck i boken var ingenting jag störde mig på (jag läste Bokstävlarnas recension i samma veva som jag läste boken, annars hade jag antagligen inte ens tänkt på det), snarare var det en påminnelse för mig om att boken faktiskt utspelade sig i Storbritannien och att dialogen ju egentligen var på engelska. Inte ens den skämskuddeframkallande sexscenen var så skämskuddig som jag förväntat mig efter att ha läst vad Bokstävlarna tyckte... den var väl inte den bästa sexscen jag läst - eller den minst pinsamma - men så farlig tyckte jag inte att den var. Jag motsätter mig dock starkt mot användningen av ordet "skruvade".

Min slutgiltiga bedömning är att det är en bra bok, om än något bagatellartad - Hellberg kunde ha vräkt på mer stämning, mer subtil skräck och för den delen också gärna ett mer... övernaturligt slut. Lösningen var lite väl prosaisk tyckte jag. Eller så är det jag som läst för mycket deckare? Hur som helst så är det en bok jag kan rekommendera. Lite light reading så här under påskhelgen kanske?

Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren - Cirkeln

2011-04-19T12:16:00.004+02:00

Eftersom både Mats och Sara okejat att det går bra att skriva recension före 2 maj (och Jonas Thente redan hyllat i DN) så tycker jag att det är dags att vara lite stjärnögd här.

Cirkeln utspelar sig i den lilla staden Engelsfors, nånstans mitt ute i skogen och definitivt ett ställe som Gud glömt. Arbetslösheten är hög och ungdomarna längtar sig bort. Strax efter höstterminens början skakas gymnasieskolan av ett (förmodat) självmord, och inte långt efter det drar en övernaturlig kraft sex tonårstjejer till ett märkligt möte. De är de Utvalda, de som ska kämpa mot en uråldrig ondska, och trots sina olikheter måste de samarbeta - innan ondskan hittar dem.

Några småsaker kan jag väl anmärka på. Författarna är båda förtjusta i Buffy the Vampire Slayer och det märks mer än bara lite från tid till annan. Hela biten med Rådet och någon som är där för att vaka över och vägleda de Utvalda... tja, jag har sett BtVS jag också (och jag älskar den serien jag med, don´t get me wrong). Men man kanske inte kan räkna med att vara alltför originell när det rör sig om en uråldrig profetia, en stor ondska och en Utvald som ska rädda världen (nåja, flera Utvalda i det här fallet). Sen så har jag nog sett/läst lite väl mycket liknande, eller så är jag alldeles för cynisk av naturen, för jag blev inte det minsta förvånad av plot-twisten där på slutet...

Nu till fangirlandet:

Porträtten av tjejerna är fantastiska. De är så helt olika och samtidigt så otroligt trovärdiga; precis så var det ju att vara tonåring (själv var jag mest lik Minoo, men jag kände både Vanessor, Anna-Karinor, Idor och Linneor) och alla, precis alla, kommer att hitta nån att identifiera sig med. Jag kan absolut förstå Anna-Karins agerande, sympatisera med Vanessa när hennes odrägliga styvfar är, tja, odräglig (att inte mamman kickar ut honom?!) och hatar Ida ur djupet av mitt hjärta. Förhoppningsvis blir hon mer empatisk i kommande böcker, men tyvärr så brukar självupptagna tonårstjejer sällan bättra sig särskilt mycket.

Jag gillar också greppet med ett helt gäng Utvalda istället för bara en (och att väktaren, eller vad man nu ska kalla honom, är helt förvirrad - det ska ju bara vara en utvald!) som alla har varsitt element och därmed sammanhängande krafter, så att de måste samarbeta för att klara sig. Alla har dock inte helt självklara krafter...

Allt det vardagliga, som inte har med magi och uråldighet att göra, är så träffande beskrivet - olycklig kärlek, problem med föräldrarna, mer eller mindre fungerande hem, läxor, vänner (i den mån vänner finns). Det är helt enkelt väldigt välskriven socialrealism, med en stor dos övernaturlighet. ;) Jag skulle vilja säga att Cirkeln kan bli den nya Twilight, fast BRA. Inte en tafflig kärlekshistoria med unkna könsroller.

För att illustrera riktigt hur bra jag tycker att Cirkeln är kan jag berätta att jag är fruktansvärt åksjuk men att jag ändå var tvungen att läsa klart det sista kapitlet på bussen på väg hem från jobbet. Jag fick lägga ner boken flera gånger för att jag började känna mig illamående, men jag var absolut tvungen att veta hur det skulle gå.

Och det enda problemet jag kan se är att nästa bok inte kommer förrän 2012! Hur ska jag kunna vänta så länge?

P.S. Jag skulle säga att det här är en bok som passar alla mellan 14 och 100. Köp den, läs den, ge den till tonåringen i ditt liv, eller till din mamma. Hon kommer att gilla den.

Uttråkad!

2011-04-17T15:32:00.000+02:00

Jag har en hel bokhylla full med olästa böcker, och känner inte för att läsa nån av dem. Är också uttråkad av Cyclops (Cussler) som jag läst ungefär halva av, och har inte ens iddats öppna De döda fruktar födelsen (Eggert) än - att den står med i högermarginalen är bara för att jag planerat att börja läsa den. Nån gång.

Cirkeln

2011-04-11T17:26:00.000+02:00

Vill bara säga att jag som bäst läser Cirkeln (ja, jag vet att det sett ut som att jag hållit på med den en månad, men det har jag alltså inte... jag började på den häromdan) och än så länge skulle jag vilja komplimentera både Sara och Mats för en mycket välskriven och spännande bok. =) Mer utförlig recension kommer 2 maj!

Kvar i norr! =)

2011-04-08T19:42:00.000+02:00

Jag fick inte det där jobbet söderut. Lika bra är det. Nu hoppas jag på ett annat jobb lite mer lokalt.

Jobb och sånt

2011-04-06T15:31:00.001+02:00

Just nu timvickar jag på biblioteket i Råneå, en av de ordinarie bibliotekarierna där (av två) är sjukskriven i 4-6 veckor så jag täcker upp för henne de tider då områdeschefen - a.k.a. den andra bibliotekarien... känns lite overkill att ha en områdeschef när området består av två personer, men ja ja - inte kan vara där eller behöver syssla med annat, dvs. inre tjänst. Min roll är att hålla bibblan öppen, dvs. sitta i utlåningsdisken, ställa upp böcker m.m.

I måndags åkte jag söderut för en jobbintervju, de skulle lämna besked senast måndag nästa vecka. Å ena sidan så vore det trevligt med ett jobb, men å andra sidan så är det bara på 75% och dessutom bara ett vikariat, på ett år. Plus att jag måste flytta och trassla med dubbelt boende...

Men eftersom måndagen tillbringades på resande fot så hann jag läsa en hel del - jag hade precis börjat på Sarah Langans The Missing (var kanske 30-40 sidor in när jag åkte) och läste ut den när jag satt på Arlanda och väntade på att få boarda planet hem. The Keeper var, tja, ok, men The Missing var riktigt bra. Bara därför ångrar jag lite att jag moochade bort The Keeper för ett tag sen. Jag hade velat läsa den igen.

Födelsedagsskörd

2011-04-01T12:42:00.000+02:00

Från mormor: Arnaldur Indridason - Mörka strömmar, Unni Lindell - Mörkermannen.
Från Fia: Connie Willis - Blackout.
Från B&A: 101 skräckfilmer du måste se innan du dör (plus ett bokmonster, den där gröna blobben med vidhängande snöre. Det är alltså ett virkat bokmärke).
Från S&A: Jim Butcher - Storm Front, John Ajvide Lindqvist - Lilla stjärna.

Kvartalsrapport 1

2011-04-01T12:30:00.001+02:00

Dags för årets första kvartalsrapport, och herregud så usel statistiken ser ut...

Januari
Douglas Preston & Lincoln Child - The Ice Limit
Sara Kadefors - Nyckelbarnen
Andreas Steinhöfel - Rico, Oskar och skuggorna i gårdshuset
Maria Parr - Tonje och det hemliga brevet
Viveca Lärn - Vad händer om man vänder på Paris?
Peter Arrhenius - Baksidans hemliga hjältar
Maria Parr - Våffelhjärtat
Karin Ahlborg - Den föraktade falukorven: om ketchupkrig och fredagsmys
Jed Rubenfeld - The Death Instinct

Februari
Clive Cussler - Medusa
Clive Cussler - Iceberg

Mars

Agatha Christie - Mord klockan fem?

Andrew Martin - The Necropolis Railway
Michelle Paver - Dark Matter

Det var allt. 14 böcker in alles; sex barnböcker, sex på engelska, en fackbok (typ) och en på svenska, som dessutom var en omläsning.

Bäst detta kvartal - barnböcker:
Sara Kadefors - Nyckelbarnen
Maria Parr - Våffelhjärtat

Bäst detta kvartal - vuxenböcker:
Michelle Paver - Dark Matter
Jed Rubenfeld - The Death Instinct

Tråkigast:
Andrew Martin - The Necropolis Railway

Michelle Paver - Dark Matter

2011-03-31T16:30:00.001+02:00

Michelle Paver är väl mest känd för sin ungdomsfantasyserie Vargbröder (som är väldigt populär på biblioteken, åtminstone där jag har jobbat). Dark Matter är mer av en vuxenroman, undertiteln är A Ghost Story och det är verkligen en spökhistoria. Riktigt obehaglig stundvis, och väldigt bra.

Boken utspelar sig på 1930-talet och handlar om Jack, en ung engelsman från en fattig medelklassfamilj som får ett erbjudande om att följa med på en polarexpedition som radiooperatör. Expeditionens övriga medlemmar är fyra unga män ur överklassen och Jack känner sig underlägsen dessa fyra som har haft en priviligierad uppväxt, gått i fina skolor och aldrig vetat hur det är att vara fattig. Först överväger han att inte följa med, men han inser att detta är hans chans att slippa det ensliga liv han hittills levt i London.

Sommaren 1937 beger de sig till Norge, och därifrån ska de resa med båt till Svalbard där de ska slå läger i Gruhuken. I ett år ska de fem leva under bistra omständigheter för att utföra meteorologiska och andra vetenskapliga mätningar som sedan ska skickas till The Royal Geographical Society i London.

Men resan börjar inte bra. Teddy, gruppens fältläkare, måste stanna kvar i London när hans far dör, och reducerade till fyra man fortsätter expeditionen till Tromsø. Väl i Norge hyr de en båt och en besättning, och under kapten Erikssons ledning lägger Isbjørn ut från Tromsøs hamn i slutet av juli.

På Isbjørn är allt frid och fröjd, även om Jack inte gillar de slädhundar de tagit med sig (hans överklasskamrater ser hundar som meningen med livet, men Jack har inte vuxit upp med fyrbeningar omkring sig och kan inte riktigt förstå grejen med det hela). Det enda smolket i bägaren är kaptenen Mr Erikssons oförklarliga motvilja mot slutdestinationen Gruhuken. Expeditionens medlemmar avfärdar dock hans motvilja som nonsens och vidskepligheter...

Ja, det kan ju varenda läsare av spökhistorier räkna ut, att det inte är särskilt smart att ignorera varningar från lokalbefolkningen. När Isbjørns kapten och besättning motvilligt landstiger vid Gruhuken och arbetar på av bara f-n för att få komma därifrån så fort som möjligt så borde ju även de rationella engelsmännen dra öronen åt sig, men istället smäller de upp en liten stuga och inrättar sig för vintern.

Dark Matter påminner stundvis om Andreas Romans Mörkrädd, för mycket av skräcken pågår i Jacks huvud. Hela boken är hans dagbok som han påbörjade kvällen då han blev erbjuden att följa med på expeditionen, och han skriver noggrannt ner allt han ser och upplever i Gruhuken. Länge vet han inte vad han ser och han övertygar sig själv om att vad det än var så är det helt ofarligt, men ju längre tiden går och ju mer oroväckande saker som händer, desto mer övertygad blir han att det han sett inte är ofarligt. Men är det verkligt? Har någon av de andra sett något - och ska han berätta för dem vad han sett och känt, eller kommer de tro att han blivit galen?

Det här är en fin liten spökhistoria med bra flyt, som känns trovärdig på grund av att den berättas i dagboksform. Redan från början får man veta att något hemskt hänt på expeditionen - en forskare har, tio år efteråt, kontaktat Algie, en av expeditionens medlemmar, eftersom han vill kunna använda deras upplevelser i en avhandling han håller på med. Boken börjar med det svarsbrev Algie skickar där han avbeder sig allt samröre med forskaren ifråga, och där han ger antydningar om att något hänt under expeditionen. Efter det sitter man på nålar och väntar på att katastrofen ska inträffa. ;)

Hipp hipp hurra!

2011-03-29T08:00:00.002+02:00

Idag fyller jag år!

Välkommen till ett virtuellt födelsedagskalas! Ta en bit tårta eller valfritt annat fika, slå er ner med en kopp av nåt drickbart eller rota så mycket ni vill i bokhyllorna. =) Kalaset pågår förstås hela dagen, och det finns kritor och pixiböcker för de mindre gästerna så känn er inte skyldiga för att ni hänger här. ;)

Andrew Martin - The Necropolis Railway

2011-03-26T18:08:00.000+01:00

Jag läste inte så noga när jag beställde den här boken; med tanke på titeln och framsidan så antog jag helt enkelt att det var lite av en steampunkig spökhistoria av nåt slag. (Jo, jag läste att det var en murder mystery, men tänkte... tja, spöken? Odöda? Nånting sånt.) Tyvärr blev jag besviken, för det är istället en ganska medioker murder mystery som bara råkar utspela sig i början av 1900-talet, dvs. i slutet av den fiktiva steampunk-eran men inte alls steampunk - det är inga automatons så långt ögat når, och inga zombies, spöken eller Frankensteins monster heller. Jag hade ju hoppats på en ny George Mann ju.

In short - den unge Jim Stringer älskar järnvägen, och hans högsta dröm är att en dag bli lokförare. För att uppnå detta tar han anställning på järnvägen i London som städare (och så småningom kunna arbeta sig upp till lokförare, så som det gick till på den tiden). Märkligt nog blir han hatad av alla sina medarbetare och får även veta att den förre killen som hade hans jobb dog under mystiska omständigheter. Dags att undersöka, alltså.

Problemet här är att Jim är en tafflig tonåring som precis kommit in till storstan från en liten by på landet, och hela plotten är så tilltrasslad att när mördaren väl avslöjas så är det en så osannolik person att jag överhuvudtaget inte fattar hur Andrew Martin tyckte att det var en bra upplösning. Hux flux löses allting på de sista tre sidorna, liksom. Och då har Jim harvat på i en hel bok med sitt evinnerliga järnvägstjat...

Njae, kan inte rekommenderas tyvärr - fast jag såg på Amazon att det finns de som gett boken en femma, hör och häpna, så det är tydligen en sån där bok som man älskar eller hatar. Förutom att jag inte hatar den, jag är bara ganska likgiltig.

Förresten så är The Necropolis Railway den första boken i en serie om Jim Stringer. Man kan ju hoppas att de andra böckerna är bättre.